EN STORMAN I ANDENS VÄRLD. 291

med »passelig skolenäpst, utförd medels »ris och färlos,!
vilkas uppfostrande egenskaper skattades så högt, att de
på 1500-talet till och med insattes i Örebro skolas sigill. Ja
ännu två århundraden senare får man i ett skoltal höra ut-
talas maningar till tacksamhet mot all god gåvas givare,
därför att han låtit björken växa till det unga släktets fost-
ran samt förkovran i kunskaper och dygd.

Låt oss träda in i skolan och se, hur där går tilll Först ha
vi lägsta klassen, där smådjäknarne hålla på att lära sig abc.
En äldre djäkne sköter undervisningen för att, när en vecka
gått, avlösas av en kamrat. De små piltarne läsa, ja skrika
högt, var och en på sitt håll. De äldsta, som sitta här på
andra eller tredje året, knoga redan med sina latinska böj-
ningsmönster. Men komma vi in i mellanklassen, där två
årgångar hålla på, få vi höra det deklineras och konjugeras
än värre. Här skriva somliga latinska stilar, medan andra
arbeta med katekesen av alla krafter. I översta klassen dri-
ves ännu högre lärdom. Där läsas svårare latinska författare,
och även grekisk grammatik och grekiska texter studeras.

Påfallande är den stora åldersskillnaden mellan djäknarne.
Sida vid sida med småpojkar sitta ynglingar, sam man tycker
borde för längesedan ha hunnit till universitetet, ja »gamle
karlar med långa skägg», som ha både hustru och barn.

Nästan ofattbart är, hur lärarne kunna göra sig hörda i
det förfärliga oväsen, som råder i skolsalarna. De måste
också skrika allt vad deras lungor förmå; och det är ej att
undra på att de efter åratal av nio timmars dylikt arbete
om dagen, förutom förberedelser och privatundervisning,
snart bli »uttjänte» och vid skolarbetet »sledse och odågse»,
så att de säga sig »varken vilja eller orka mer,. Till råga på
eländet ha de stackars pedagogerna »trångt om födam. Det
talas i handlingar från denna tid om »matdagar» för rektor
hos de förnämligare bland borgerskapet, medan skolans öv-
riga lärare måste leva av sockengång, d. v. s. ett understöd
från staden med kringliggande socknar, vilket betraktades
närmast som tiggargåvor. Och dock är det ett beundransvärt
arbete, som dessa överansträngda och uselt avlönade skol-
mästare stilla och undergivet utfört i den svenska kulturens

> Färlan var, enligt en gammal definition, >ett slagträ med klump
på ändam.
