312 HUR VÅRT FOLK FICK KRAFTER ATT BÄRA KRIGSBÖRDORNA.

Så fick en man, som råkade ut därför, betala tre riksdaler
till domkyrkan, och hans förseelse skulle kungöras från pre-
dikstolen, fastän olyckan hänt »icke av dryckesmål utan
heller av svaghet, ty haver han av förmälenhet! en halv mils
väg burit ett liks.

Om en pojke, som vållat samma slags förargelse i kyr-
kan, heter det i protokollet, att han »haver ätit och druc-
kit något, förr än han gick in i kyrkan; haver ock ont lovord
av sin förra matfader och moder, att han ogudaktigt språk
haver uti sitt tab. Han skulle stå i vapenhuset en tid och
slåta sig förhöra uti sine catechismi stycker, tills kyrkoher-
den kunde vitsorda hans »lydighet. Vidare skulle han få
»shugg av ris uti klockarstugan» av sin husbonde i kyrkoher-
dens och andras närvaro.

Om en flicka, som detsamma hänt, resolverar högvördiga
domkapitlet, att eftersom det icke var bevisligt, osatt hon
haver det gjort av dryckenskap, utan av svaghet, efter hon
haver gått en mil om söndagsmorgonen och nyligen legal
sjuk», så skulle hon förskonas från vapenhuset, så framt shon
kunde vara viss i sitt samvet, att hon själv ingen orsak var
där till,

Två drängar, som i juli 1637 badat och summit till-
sammans med en tredje dräng, »som då blev av näcken
gripem», blevo straffade för sabbatsbrott, den ene med en
dalers plikt, den andre med att stå i vapenhuset en söndag.

En änka, som givit äktenskapslöfte åt en borgare i
Västerås, hade av honom »anammat 4 tunnor malt till bröl-
lops.. Men strax därefter hade hon ryggat trolovningen och
ville nu vigas vid en annan. Så enkel var emellertid saken inte.
Hon fick återbära allt vad hon mottagit av sin trolovade och
böta ett skeppund järn för ryggat äktenskapslöfte samt —
det värsta av allt — i två år förbli ogift.

I protokollet för den 10 juni 1646 står det, att »sJöns
Bengtson än begär Kirstin Masdotter i Fälsbro till äkta, som
förr haver av den orena anden varit något kvalder men nu
synes på ett halvt år hava varit frio. De fingo gifta sig.

1 Enligt uppgift.
