320 HUR VÅRT FOLK FICK KRAFTER ATT BÄRA KRIGSBÖRDORNA.

helvetet mot utgången; och endast genom åskådarnes ingri-
pande blev världsdomaren slutligen bärgad till en mindre
upphöjd men säkrare plats.

Efter den dramatiska delen av skolfesten följde ett glatt
gästabud i skolans högtidssal. Man kalasade först och främst
på den skänkta maten och våtvarorna, som enligt en anteck-
ning från Örebro år 1616 utgjordes av 14 tunnor öl, diverse
spickeskinkor, stora mängder spickekött och lammkött samt
sett levandes får, gammalt och fett, skänkt av slottsfogden
för konungens och drottningens spirors. Härtill kommo
ytterligare »53 fat med färdiglagad mat, kokade och ditborne
av byn och stadsfolket», en välfägnad, som av djäknarne
själva ytterligare förstärktes med 12 fat och skålar, inne-
hållande stek, fisk och soppa, som de själva lagat till.

I skolans blomstersmyckade festsal tänka vi oss sålunda
stadens honoratiores smörjande kråset vid bord, som digna
av välfägnad. Stånkor och stop, fradgande av präktigt, hem-
bryggt öl, gå flitigt omkring. De djäknar, som utsetts att
vara taffeltäckare och passa upp gästerna, göra sitt allra
bästa, och belåtenheten är allmän. Vid ovan angivna till-
fälle blevo samtliga faten länsade så när som på fyra, vilka
»sändes till rectoris hustrws. Av de fjorton öltunnorna drucko
gästerna ut åtta, två tunnor fick rektor, och »fyra tunnor
drucko scholares! sedan upp, dock icke på en gångs.

& x
k

Sommaren var inne, och skolans dörrar stängdes. Då
började djäknarnes sommarvandring eller sockengång, som
den kallades. Med rekommendationsbrev från rektor på
fickan vandrade de fattiga ynglingarne omkring från gård
till gård i den socken, som var dem anvisad att hämta under-
stöd ifrån. Detta bestod mest av matvaror, med vilka de
skulle uppehålla sig under nästkommande läsår.

Vad en sådan vandring kunde inbringa får man en före-
ställning om från Örebro rådstuguarkiv. År 1616 berättas om
en djäkne, som på landsvägen utanför staden blev överfallen
av en drucken slottsknekt vid namn Hindrik. Djäknen >»kom
utav sine sockner, gick och ledde hästen, uppå vilken djäknen

1 Skolynglingarne.
