322 HUR VÅRT FOLK FICK KRAFTER ATT BÄRA KRIGSBÖRDORNA.

En fara för skolarbetet och djäknarnes framtid låg däri,
att ynglingarne ofta fingo alltför svårt att slita sig ifrån det
obundna äventyrarlivet under sockengången och inordna
sig i ett liv med regelbundet arbete. Redan på Örebro möte
1529 hade lagstiftningen måst gripa in med förbud för djäk-
narne mot att alltför länge gå på landsbygden samt där »föra
lögn och dravelstidende bland folket eller bedriva ribalderi
och skalkstyckem. Gustav Adolf såg i sockengången »ett
stort hinder för ungdomens studier, en kräfta för sedlighe-
ten samt en rot till allehanda odygder, lättja och tiggeriv.
Hen ville därför avskaffa plägseden men lyckades ej.! Ännu
långt in på 1800-talet förekomma djäknevandringar, och i
de nordligare delarna av vårt land fortlever plägseden ännu
under form av s. k. viaticerande.

Litteratur: H. Scheffer, Johannes Rudbeckius. Häft. kr. 2:90.
B. Rud. Hall, Johannes Rudbeckius I; häft. kr. 8: —
B. Rud. Hall, Kulturella interiörer från storhetstidens
uppryckningsarbete: 1. Utdrag ur Rudbeckii dom-
kapitelsprotokoller 1619—1628 (Kyrkohist. årsskrift
1915). 2. Tiden 1629—1646; häft. kr. 3: 75.
K. F. Karlsson, Blad ur Örebro skolas historia.

>»Barnaskolor»> och »tuktehus»>.

på flera punkter så långt före sin lid, att de icke ens

den dag som i dag är hunnit fullt förverkligas. I hans
planer ingick bland annat upprättande ej blott av läroverk
i vissa större städer utan även av »barnaskolor» eller sräkne-
skolor» i andra städer samt på landsbygden. Som ett slags
program från hans tid för folk- och yrkesundervisningen kan
man betrakta följande spåbud om barns i Jönköping opp-
tuktelse», utfärdat år 1625: »Vi Gustav Adolf etc. bjude
och befalle, att alle Våre undersåtar och borgare uti Jön-
köping, som piltebarn äga eller framdeles bekomma, att de
dem, så snart de sine 7 år uppfyllt hava, genast och utan
undskyllan sätta till en ärlig konst eller hantverk, som är
först till skolan, där att lära läsa och skriva, sedan till räkne-

1 Se bd II: sid. 463.

GUSTAV ADOLFS åsikter om folkundervisningen voro
