324 HUR VÅRT FOLK FICK KRAFTER ATT BÄRA KRIGSBÖRDORNA.

sten, bereda läder, såga, mala och vad grovt arbete dem bli-
ver helst oppålagt, som en skalk, sköka och bov kan bliva
tvungen med», ända tills de gjort bot och bättring.

För de föräldralösa barnens skull får man hoppas, att en
sträng »klasskillnad»> var genomförd mellan dem och de till
åren komna »skalkarne».

Vår äldsta kända »stadga för Barne-Scholor»s är från mit-
ten av 1600-talet. Där inskärpes, att undervisningen skall
börja och sluta med psalmsång, bön och åkallan. Var vecka
skola barnen förhöras i sina kristendomsstycken, och både
fredagar och söndagar skola de små deltaga i gudstjänsten
i kyrkan, »hållandes sig tillhopa uppå ett ställe i högkoren,
alltid hedrandes gudstjänsten med sin röst och sång». Och när
barnen återkomme från kyrkan, skulle de »göra besked» för
predikans innehåll. »När lik begravas, må de ock tillstädes
vara och vänja sig vid kristeliga psalmer och sequentier!
såsom ock betänka sin dödelighet. Kommer icke alltid näve-
lön, så löner väl vår Herres.

Förutom i kristendom skulle barnen övas i läsning, skriv-
ning och räkning och när de blivit något äldre även i latin.

Hos ungdomen borde inplantas v»tukt och sedighet, enkan-
nerliga vördnad och ödmjukhet i ord och åthävor emot hög
och låg, ung och gammal, man eller kvinna, saktmodighet
emot sina jämlikar, kroppens och kläders renlighet och
sniugghet?, efter stånd och lägenhet, hövisk och tuktig mun,
stillhet, måttlighet, trohet, sannfärdighet, tysthet etc. Ty
så som barnen bliva hållna till skoletukt, så fåm vi dem i
dageligit leverne framdels. Herre Gudb, heter det, »huru illa
den gör, som haver kristeliga föräldrars barn under händerna
och låter deras ädla ungdoms tid i lättja och fåfänga förnötasl»

Beträffande aga och disciplin föreskrevs: »Såsom uti denna
skola allenast menlöse, unge och späde barn exerceras, allt-
så vill ej heller annan aga här gälla än den lindrig, fogelig
och ganska beskedelig är. Odygder, som äre svärja, försumma
predikan och icke akta Guds ord, tredskhet, genstörtighet,
ohöviska ord och åthävor, superi och läppjande, snatteri,
lögn och skvaller etc., må väl med ris straffas, såsom saken
är till; men andra fel, som mera av svag begåvning än av

1 Sekvenser: ett slags hymner. — ? Snygghet.
