SBARNASKOLOR? OCH tTUKTEHUS?. 325

sinnets ondska härflyta, måste hovsammare beivras. Ingen
driste sig, med hand eller eljest det, som kan skada lem eller
ledamot, dänga eller slå de små barnen, med mindre han
tänker efteråt att svara till skadan, som följa kan. Ty skolan
är ingen slaktbänk och lärjungarna icke åsnor. Det haver
grymhet med sig slå barnen i huvud, giva dem kindpustar,
vrida deras näsa, njupa deras öron, lugga, riva eller rycka
deras hår, häva dem omkull, spjärna och stöta dem etc.
Därföre skall en sådan obeskedelighet alldeles vara förbuden».
Den äldsta skola för allmogebarn på landet, vars grund-
läggningsår man känner, är den, som Karl Karlsson Gyllen-
hielm år 1629 inrättade på sin egendom Sundby i Söder-
manland, en skola som än i dag bär riksamiralens namn.
I gåvobrevet uttalar han, att det var tacksamhet för Guds
barmhärtighet, som drivit honom att grunda denna anstalt:
»Sedan Gud mig ur det polenske fängelse så mildeligen ut-
hulpit och sedan med så mycket gott benådat, vill jag icke
gärna vara funnen bland de 9 otacksamme spetälske män
utan med den ene samariten komma och nedfalla för Honom
igen och tacksam vara efter min ringa förmögenhet.»
Skolan var avsedd föroslantböndernes»barn i Rekarnebygden.
Läraren skulle vara en »god, beskedlig och gudfruktig man,
uti den heliga skrift beläsen och något kunnig i aritmetik>.
Varje år skulle man inom skolan fira en minnesfest till tack för
Gyllenhielms befrielse ur »järn och häktelse», och därvid borde
ungdomen sjunga några av de psalmer, han skrivit i fängelset.
Liknande barnaskolor grundade även Jakob De la Gardie
och Johan Skytte på sina gods. Inom Västerås” stift hade
folkundervisningen en särskilt flitig främjare i Johannes
Rudbeckius. År 1637 omtalas t. ex. sju barnaskolor i stiftet.

z

Gustav Adolfs intresse för undervisningen delades av hans
efterföljare, i främsta rummet Axel Oxenstierna. Han ivrade
till den grad för reformer på detta område, att han trädde i
personlig förbindelse med tidens törnämsta pedagoger, sär-
skilt österrikaren Comenius, som år 1642 besökte vårt land
och hade långa samtal med »den nordiske örnen», såsom han
kallade Axel Oxenstierna. Rikskanslern prövade ingående
Comenii reformplaner, vilka för undervisningsväsendets ut-
