340 TVENNE LIVSÖDEN FRÅN VÅR ÄLDRE STORMAKTSTID.

fågelkvittret samt då eller då ställa till något lustigt skälm-
stycke.

Wivallius var så helt och hållet fantasimänniska, att
han skrev sina visor, blott då han satt i fängelse. Då var
det tydligen en lättnad för honom att i fantasin måla en
bild av den härliga värld, som rörde sig bakom fängelsets
murar, och det var honom en lisa att drömma om den frihet
han så bittert saknade. Men då han själv kunde leva ett
frihetens liv — då var detta honom nog, och han sjöng
icke därom. Hans fantasi behövde då ej längre röra sig
bland minnen och i en overklig värld, utan han kunde då
åter börja bygga luftslott i den verkliga.»

& &
Ld

Härdad, som Wivallius blivit i livets hårda kamp, hade
han dock krafter nog att gå obruten genom de fruktansvärda
lidanden, som en sexårig fängelsetid på det dystra fästet med-
förde. Sitt födgeni förde han oförminskat med sig tillbaka ut i
livet, och den forne straffången lyckades skaffa sig anställ-
ning som auditör vid gardet. Såsom en ansedd och mycket
anlitad brännvinsadvokat slutade »Seigneuren och Auditören
Lars Wivallius» sina dagar på sin fädernegård Wivalla i
Närke vid 64 års ålder.

Men visorna från hans fängelsetid överlevde honom. De
trycktes om och om igen i skillingtryck, och länge hördes
i svenska bygder det sorgsna omkvädet »Jag föres nu bort,
nordåst i fjällen uti bojor». Skaldens många tokroliga äventyr
gjorde honom i folksägnen till en riktig Ulspegel. Hans
fintlighet i att narra till sig sin adliga och rika brud, hans
kvickhet inför rätta och hans, bondesonens, skarpa utfall mot
bördsanspråk under framhållande av människans värde så-
som blott människa — allt detta bidrog till att göra lycko-
riddaren Wivallius till en av våra mest populära gestalter.
Litteratur: Henrik Schäck och Karl Warburg, Illustrerad

Svensök715itteraturhistoria I. Häft. kr. 14: —; inb.
kr. 16: 75.

Skoglar Bergström, Wulff Grijp emot Lars Wi-
vallium (Historiskt bibliotek för år 1880).
