Kristinas förmyndarstyrelse.

Adolfs död hann till Stockholm. Härom berättar
Per Brahe d. y., sonson till Per Brahe d. ä., i sin
»Tänkebok»:

»Den 8 december 1632, om morgonen klockan halv 9, kom
bud efter mig, där jag satt i hovrätten, att jag skulle komma
neder i den lilla räkningekammaren.!? När jag kom in, såg
jag alla av rådet mäkta bedrövade. Somlige torkade ögonen,
somlige vredo händerna. Jag blev illa till mods, visste intet,
vad på färde var; då jag strax med stor sorg förnam, vad då
hänt hade.»

Men berättelsen slutar sålunda: »Vi utav rådet, som till-
städes voro, togo ett fullhugsat råd,? förrän vi skildes åt,
att leva och dö med varandra för fäderneslandets värn, nytta
och försvar och icke allenast här hemma i landet hålla med
all makt och enighet sakerna upprätt utan ock fullfölja
kriget emot kejsaren och allt hans anhang. efter högsalig
konungens uppsåt till en säker fred.s

Men ute i stora världen troddes allmänt, att Sveriges makt
skulle störta ihop hastigare, än Gustav Adolf byggt upp den.

Gustav Adolf efterlämnade blott ett barn, den sexåriga
Kristina. I kraft av Norrköpings arvförening av 1604,
vilken utsträckt arvsrätten även till kvinnolinjen,? skulle
hon vid 18 års ålder bli Sveriges regent. Hon blev också
av den riksdag, som sammanträdde på nyåret 1633, erkänd
som »utkorad drottning». Dock berättar Ogier, enligt vad
riksdrotsen Gabriel Oxenstierna anförtrott franske ambas-

! Riksskattmästarens ämbetsverk. — ? Ett modigt beslut. —
' Jfr bd II: sid. 143.

DET dröjde en månad, innan sorgebudet om Gustav

