400 GUSTAV ADOLFS LÄRJUNGAR FÖRA SVERIGES HÄRAR.

diga godhet och hjälprika skickelse», skrev Baner, vvar fien-
den alldeles slagen ur fältet.»

Det är icke mången härförare förunnat att i grund be-
segra en betydligt överlägsen fiende i en förstärkt ställ-
ning, när till på köpet den egna reserven i det avgörande
ögonblicket ej är till hands.

Tidigt nästa morgon började svenska rytteriet med kraft
förföljandet, och väldigt var det byte, som då vanns. Den
ärofulla segern vid Wittstock hade en avgörande politisk
betydelse. Den återupprättade svenskarnes anseende som
krigare och räddade därigenom Sverige från förlust av tvek-
samma vänner och från anfall av hemliga fiender. Sachsens
trolöse, av svenskarne innerligt hatade kurfurste råkade
överallt inom den evangeliska världen i vanrykte. Det var
himlens straff, sades det, som drabbat honom, därför att
han ingått förbund med jesuiterna — en varning för andra
evangeliska furstar att icke svika sin tro.

Minnet av slaget vid Wittstock lever än bland befolkningen
i trakten, och ett gammalt ihåligt pilträd, från vilket Baner
en stund skall ha lett striden, bär ännu namnet »die Baner-
weide2.

b x
k

Hade striden vid Wittstock slutat med nederlag för sven-
skarne, så skulle säkert deras dagar i Tyskland snart ha
varit räknade. En sådan utgång hade varit en seger även
för danske konungens hemliga politik, som gick ut på att
driva de våra ur Tyskland. För Kristian IV kom under-
rättelsen om Baners seger som en blixt från klar himmel,
just när han förberedde sig att falla svenskarne i ryggen.
Vid budskapet därom sade han ingenting på en lång stund.
Så for han plötsligt upp, tog hatten av sig och slängde
den i bordet, utropande: »Saa for tusen devle.»

Återtåget från Sachsen till Pommern.

Genom segern vid Wittstock fick Baner en tids and-
rum. Men följande år trängde fienderna på från alla håll.
