TORSTENSSONS SEGERTÅG I KEJSARENS ARVLÄNDER. 411

officerskåren. Alltid hade det varit han, som fått träda
emellan, när något förtörnat den stränge fältmarskalken.

I likhet med sin närmaste företrädare var Lennart Tor-
stensson son till en av de män, som stått Karl IX emot.
Medan hans farbror, den berömde krigsöversten Anders
Lennartsson i slaget vid Stångebro kämpade på Karls
sida, stred hans fader, Torsten Lennartsson, under
Sigismunds banér. Genom sin broders bemedling blev emel-
lertid herr Torsten försonad med hertigen och sattes till
ståthållare på Älvsborg. Men en dag upptäcktes det, att
han inlåtit sig i förbindelser med Sigismund, och han måste
hals över huvud fly ur landet från sin maka och sin späde
son. Den lille Lennart och hans moder blevo bägge av her-
tigen satta i fängsligt förvar på Läckö slott men frigåvos
efter ett halvt år på Anders Lennartssons förböner. Emel-
lertid kunde den ensamma kvinnan, trots hertigens stränga
förbud, icke uthärda utan att få brevväxla med sin man.
Men när Karl fick veta det, befallde han henne i vre-
desmod att ögonblickligen packa sig ur landet. Så gott
som blott och bar, »med knappt en kjortel på kroppen»,
fick hon ge sig av till sin make i Polen, och den fyraårige
Lennart var skild från både far och mor.

Han blev emellertid omhändertagen av släktingar, och
när han vuxit upp, anställdes han som page eller, som det
den tiden helt okonstlat hette, ;»kammardräng» hos Gustav
Adolf. I den egenskapen var han konungen följaktig i polska
kriget. Därunder hände en gång, att Gustav Adolf under
en drabbning skickade honom med order till en truppavdel-
ning. På vägen märkte emellertid unge Lennart, att fienden
ändrade ställning, varför konungens befallning numera skulle
bli till skada för svenskarne. Då företog han sig att på eget
bevåg ändra ordern och befallde i konungens namn en mot-
satt rörelse. När han kom tillbaka till Gustav Adoif, hade
konungen också märkt fiendens förändrade ställning och var
nu förargad och färdig att ge en annan order. Då berättade
pagen sin djärva handling. Gustav Adolf häpnade en stund,
höjde strängt hotande handen och sade: »Lennart, detta
hade kunnat kosta ditt liv, men — du passar bättre till
fältherre än till hovsven.»
