KRIGET MED DANMARK 1643—1645. 427

I slaget vid Wolfenbättel 1641 hade Wrangel genom sitt
hårdnackade försvar av de svenska förskansningarna i hög
grad bidragit till segern, och i slaget vid Leipzig året därpå
hade han också inlagt stora förtjänster.

Danskarnes förtvivlan och vanmäktiga hat mot sin besegrare
tog sig vid denna tid ett vidrigt uttryck i ett försök till nidings-
dåd, som av en tillfällighet upptäcktes av några svenska sjö-
officerare. På ett värdshus i Wismar, vilket dessa brukade be-
söka, bodde en tysk, som uppträdde under den oskyldiga titeln
osthandlare från Pommern. En afton, då vinet lossat hans
tungas band, slunko emellertid ur honom några yttranden,
som föreföllo svenskarne misstänkta. De inrapporterade dem
till Wrangel, och amiralen gav befallning, att tyskens saker
skulle undersökas. Man fann då hos honom ett för en ost-
handlare något egendomligt resgods, nämligen två koffertar
fyllda med svavel, beck, halm och krut samt därini ett ur-
verk, så inrättat, att tolv timmar efter det verket satts i
gång skulle det antända svavlet. »Osthandlaren» erkände,
att en okänd man i Lybeck lovat honom 1,000 riksdaler, om
han kunde få den ena kofferten ombord på Wrangels ami-
ralsskepp och den andra på hans viceamiralsskepp. Det
tilltänkta nidingsdådet avstraffades efter tidens barbariska
sed med att bränna brottslingen levande vid sakta eld.

& &

Sjösegern vid Femern inverkade i sin tur på landkriget, ty
då danskarne ej längre kunde sjöledes förstärka sina strids-
krafter till lands, fingo svenskarne alltmer överhand även
där. Sålunda var hela krigsläget omkastat genom Wrangels
seger vid Femern.

En fredlig erövring.

En egendomlig episod i landkriget, vilket med växlande
framgång fördes längs hela riksgränsen från Skåne ända upp
