EN FREDLIG ERÖVRING. 429

För fyra år sen, som sällsynt gäst,
kom senast hit till vår bygd en präst
att döpa, viga och jorda.

Men nu så lovas oss lag och rätt
och gudstjänst och annat på bästa sätt,
som här vi hörde Daniel orda . ..
Ja, honom känna vi nog igen

och veta, han är de fattiges vän,

en slik en som aldrig ljuger.

I Älvdaln förårs midsommarsdag

jag hörden jag,

och präst han är så det duger!

Och vill han ärligt i borgen gå,

att vi skola få

så gott, som han nyss det sade,

mig synes det bästa för litet var

att giva ock ärligt ett ja till svar

på vad han oss förelade.”

Det var tyst för en stund;

men snart där hördes från mund till mund:
”Bröms Mikels han vet att talal!

Han utlagt oss saken med sans och vett,
och därföre vilja vi varda till ett

med de gode männer från Dala.”»

När hövdingen i prästkappan återvände med sina Mora-
karlar, åtföljdes han av ombud för varje bygdelag i de bägge
socknarna, vilka å sina socknemäns vägnar inför lands-
hövdingen svuro Sveriges krona trohetsed. På detta oblodiga
sätt erövrades tvenne stora kyrksocknar för alltid åt vårt land.

>Utan svärdsslag och brand
vann åt riket han land.>

Danmark tvingas till fred.

1644 hade blivit ett olycksår för Danmarks rike. Flottan,
konungens ögonsten, var i spillror. Efter krigets ansträng-
ningar var skattkammaren uttömd, och penningnöden i lan-
det blev allt värre. Tillståndet inom hären blev därefter:
»Ryttarne gå nakna och hava ingenting att skaffa sig vapen
för. Hela kompanier rida på oskodda hästar. Många av fot-
folket äro nästan barfota», hette det i en inlaga från riksdagen
till konungen. Men därtill kom det värsta av allt: oenighet
mellan Danmarks styrande män, oenighet mellan samhälls-
