452 KRISTINA, SVERIGES REGERANDE DROTTNING.

och vita spetskragar. De hälsa högtidligt på drottningen,
som ser dem lugnt och säkert an.

Så börjar den ärevördige rikskansleren ett långt tal till sin
höga myndling. Han förmanar henne först och främst till
att frukta Gud, sedan till att älska och ära sin fru moder samt
lyda henne i allt, som är rätt och billigt, överse och skyla
hennes fel, liksom Sem och Jafet gjorde, och inte därav göra
spe såsom Cham, vilken på sådant sätt drog förbannelse över
sig och sina efterkommande, under det de andra undfingo
välsignelse.

Men ett område av Kristinas uppfostran, där tvång aldrig
behövde förekomma, var hennes studier. Med sina stora,
vetgiriga ögon riktigt sög hon till sig allt slags kunskaper.
Att lära sig ett nytt språk, såsom grekiska, kallade hon en
förströelse på lediga stunder, ungefär såsom att spela schack.
Roligast av allt voro dock lektionerna för Axel Oxenstierna.
Från hennes tionde år kom rikskanslern dagligen till hennes
skolrum och talade med henne om samtidens historia och
politik. Och vilket åskådningsmaterial: det var hela det
trettioåriga krigets drama, som den store statsmannen lät
upprulia inför barnets ögon. Ja den lilla fick en känsla av,
att hon själv spelade med, ty hon fick lära sig tala om »min»
armé, »omina» segrar, »minm» politik. Låt oss höra Kristinas
eget omdöme om dessa enastående lektioner! »Jag hade»,
skriver hon, »ingen annan lektion och ingen lek eller annan
förströelse, som jag icke med glädje lämnade för att få lyssna
till hans ord. Vi tillbringade ofta tre, fyra eller flera timmar
med varandra.»

Ett brådmoget, ovanligt begåvat barn,som vet vad det vill —
det är det intryck man får av Sveriges blivande härskarinna.
Den förut citerade franske ambassadören d”Avaux kände sig
rent av imponerad av den åttaåriga drottningen, vilken åda-
galade »en säkerhet i sitt uppträdande och en fast beslutsam-
het i ansiktsuttrycket, som erinrade om faderm. En mängd
senare omdömen gå i samma riktning. Axel Oxenstierna ytt-
rar om henne som ungmö, att hon var begåvad vida över
sitt kön, hade en fast vilja och en förvånansvärd omdömes-
kraft och torde med tiden bliva en »sheroina».!

1 »Hjältinna.
