462 KRISTINA, SVERIGES REGERANDE DROTTNING.

förnuft. Följaktligen finns för människan ytterligare möj-
lighet att vinna sann kunskap, nämligen om allt sådant,
som hon inför förnuftets prövande domstol känner sig för-
nimma klart och tydligt.»

Kristina lyckades efter en lång tids brevväxling och
enträgna inbjudningar få även Cartesius till 'Stockholm,
på hösten 1649. Det var alls icke någon möglig kam-
marlärd, den skarpsinnige tänkare, med vilken Sveriges
drottning nu fick tillfälle att personligen diskutera livets
högsta frågor. Cartesius var en fin och belevad världsman.
Han hade varit militär i Tillys armé och åtnjöt ett
stadgat anseende ej blott som filosof utan även som frun-
timmerskarl. Men säkerligen hade aldrig någon kvinna så
egoistiskt lagt beslag på honom som hans kungliga beundra-
rinna i Stockholm. Klockan fem på morgnarna måste han
infinna sig i hennes bibliotek för att undervisa och diskutera
med henne. Och han, som lagt sig till med den sanne världs-
mannens bekväma vanorl Han frös i de mörka och kalla
rummen på Stockholms slott, så han skakade, och efter fyra
månader fick han lunginflammation och dog.

Rotfast blev för resten ingen av de lärda gästerna i Sve-
rige. Kristina saknade medel att i längden hålla dem kvar.
Så länge det fanns guld i skattkammaren, öste hon ut det
med fulla händer — ty att sköta pengar var något, som hon
aldrig lärde sig. Men Sveriges skattkammare var långt ifrån
outtömlig; och när guldströmmen började sina, avtog märk-
bart intresset hos många bland de lärda främlingarna. Den
ene efter den andre av flyttfåglarna försvann utan att ha
haft något större inflytande på vår andliga odling. Deras
roll i skådespelet hade huvudsakligen varit att förströ drott-
ningen själv, tända rökelse till hennes ära och tjäna som
dekorationer vid hennes hov.

Två av de lärda män, som Kristina inkallade till Sverige,
blevo professorer vid Uppsala universitet. Men högskolan
hade föga glädje av dem, ty de levde i ständiga tvister med
sin omgivning. Särskilt betänkligt stod det till med sämjan
i lärdomsstaden den tid av halvtannat år, som den berömde
professorn i romersk vältalighet Boeclerus från Strass-
