466 KRISTINA, SVERIGES REGERANDE DROTTNING.

någon examen — ty sådant kom, bevars väl, icke en grev-
lig student vid — utan för att med sin höga närvaro hedra
några professorers föreläsningar. När han behagade träda in
i föreläsningssalen eller i kyrkan, visste professorerna alltid
sin skyldighet att träda tillbaka med många kruserliga bug-
ningar och lämna den högvälborne ynglingen försteget; och
det betraktades som en heder för universitetet, när en sådan
ung herre täcktes låta bekläda sig med rektorsvärdigheten.
Också lät Magnus Gabriel De la Gardie vid sjutton års ålder
välja sig till srector illustris».

För att rekreera sig efter sitt utan tvivel mycket ansträn-
gande värv och ytterligare utbilda sig fick den unge greven
efter tidens sed företaga en längre utrikes resa. Hans gamle
fader gav honom en mängd rörande förmaningar med på
vägen. Ynglingen borde använda tiden »med förnäme her-
rars och grevars konverserande» sig själv till nytta och hans
föräldrar till hugnad. »Isynnerhet, fortsatte fadern, »måste
du dig väl förese och fly de sällskap och konversationer, var-
av du ingen ära haver, såsom ock att du dig väl i akt tager
och intet om nätterna utur ditt logement går ut på gatorna,
varigenom du icke allenast kan komma om all din reputa-
tion och hälsa utan ock om liv och leverne. Efter ock da-
merna på somliga orter pläga gärna presentera en att spela
kort med sig om penningar, skall du dig väl för dem förese
och sådant undfly. Ty då någon med dem sig till spel in-
låter och tappar penningar, haver han därav nesa och skam;
och där han något av dem vinner, bliver han av dem för-
aktad och haver deras ogunst.»

En gammal vän till Jakob De la Gardie, guvernören i
Pommern, mottog ynglingen vid hans ankomst till Tyskland.
Det var en ärlig krigsbuss av gamla stammen, och han tyckte,
att Magnus Gabriel var en alldeles för vek ung herre, den
där gärna ville »ligga och dassa! i sängen om morgnarne».
Han hoppades dock, att den utrikes vistelsen skulle pigga
upp honom, så att det »fuller blir ett lejon utav, som kan
göra fäderneslandet stora tjänster.

Fråp. sina utrikes resor kom De la Gardie, efter en kortare
tids krigstjänst, hem år 1644. Han hade då utvecklat sig

1 Dåsa, dra sig.
