500 KRISTINA, SVERIGES REGERANDE DROTTNING.

all menskielig Lychsaligheet består i thet, att man följer och
dyrkar Dygd, Samdrächtigheet och Fredemn.

Tåget lyktades på rännarbanan, som var kringbyggd
med läktarrader. På den översta raden satt drottningen
med sin uppvaktning, och vid framkomsten stannade varje
deltagare mitt framför henne och deklamerade en strof. Se-
dan vidtog ringränningen under trumpeters skall och pukors
dån. Först vid mörkrets inbrott gick tåget vid fackelsken
tillbaka till slottet.

Hur mycket av detta upptåg förmådde de beundrande
åskådarskarorna begripa? Det är ju icke så gott att veta,
men nog' ser man av den förut nämnde prästmannens an-
teckningar, att en hel del gått den gode mannen spårlöst
förbi och annat blivit »fast underligit» uttytt. De tre danser-
skor, som följde krigsguden, betitlar han t. ex. som »tre gröne
människor i skogsrås skepelser, klädde i kvinnfolkskläder».
sDärefter följdes, skriver han, »en vagn, som gick själv och
voro inge hästar före, däruti satt en som hade eld, vilken
brann som ett bloss. Däruppå stod ett beläte på en fot och
hade en fana i handen. Kommo strax därefter en annor
ganska stor vagn, däruti satt en som var förklädd och un-
derlig att se uppå. Sist efter detta kom ett stort berg gående
och skridande. Däruppå sutto ock månge förklädde männi-
skor i gröna och andra kläder. Till det yttersta redo de till
rings en lång stund, och därmed var det slutit.»

Den 5 november uppfördes »Morernas Upptåg. En
morisk furste med det klingande namnet Atani Tingel Bilal-
gium kom ridande i spetsen för sitt följe. Alla hade svärta-
de ansikten och buro afrikanska dräkter. Efter dem fram-
rodde förklädda sjötroll ett skepp. Så kom, gående för sig
själv, ett brinnande berg, på vilket sutto »musikanter och
spelmän och spelade ganska ljuvligenms. Bakom berget gingo
två elefanter, som drogo en stor vagn, i vilken några berg-
troll sutto och smidde.

När den moriske fursten kom fram till drottningens läk-
tare på rännarbanan, stannade han och utmanade de svenske
riddarne till tapperhetsprov. Då började ringränningen,
som avslutades först när det blev mörkt. Vid facklors sken
