I HOVETS GLANS. 503

herdinnor i det gröna med små bräkande lamm omkring sig.
Det bergerie, som nu gick av stapeln i Stockholm, var en ovan-
ligt lysande fest, till vilken båda drottningarna, riksrådet,
hela hovstaten med »fruntimbret» och alla officerare i Stock-
holm voro inbjudna. En skildring av denna tillställning ger
hovjunkaren Johan Ekeblad i ett brev till sin fader. I hans
korrespondens skildras livet i huvudstaden och vid hovet
med en fart och åskådlighet, som ställer brevsamlingen främst
bland svenska memoarer från denna tid. Han berättar så här:

»Där gick mycket präktigt till. Under taket i salen, där
banketten stog, var med granris flätat, fullt med citroner,
pomeranser, granater, äpplen och päron uti, vilket helt väl
stog. Åtta anrättningar bars på Hennes Majestäts bord.
Där vanka ock allehanda musik; och lät han springa vin
allt från klockan 6, då banketten begyntes, intill klockan
8 den andra dagen. Om midnattstid. gingo drottningarna
ifrån bordet; och gick allt folket neder uti andra salen att
se på fyrverk, som blev kastat på vattnet mitt för hans hus,
vilket var helt vackert och vara” i 3 timmar. Sedan blev ett
teatrum uppbyggt uppe i stora salen, varuppå en balett -:
dansad blev, och efter baletten blev andra ordinäre dansar
dansade. Baletten blev kallad”Le boeuf roti” eller ”Den stekta
oxem. Där blev en stekt oxe, av papper gjord, framlagd,
likasom skedde på torget i kröningen, vartill allahanda folk
kommo att skära utav. Var helt vackert att se. Klockan
var 7 om morgonen, när drottningarna drogo dädan.»

Av den balett, varmed drottningens närmast därpå föl-
jande födelsedag firades, lämnar 0oss Ekeblad följande be-
skrivning. »Alla, som dansade, voro i gudars habiter.! De
tre spöken, som här talas om, nämligen gasten, näcken och
tomtegubben, blevo ock artigt föreställte, vilke sig beklagade
att de av Hennes Majestät voro drevne åt Lappeland, där
de i stort armod leva måste. Gasten vart representerad av
en hiskeligt lång svart karl. Näcken var formerad? liksom
en hund eller katta med en lång rumpa, och tomtegubben
en övermåttan liten människa, att man näppeligen såg mer
än hatten och fötterna på honom. Det var tämligen pusser-
ligt att se.»

1 Gestalter. — ? Var till gestalten.
