DROTTNING UTAN LAND. 519

svart dräkt med ett kostbart diamantkors strålande på brös-
tet. Med en djup nigning kysste hon krucifixet, som en ka-
tolsk prelat räckte henne, och gick därefter, bestänkt med
vigvatten, fram till en upphöjd plats i koret, som var henne
anvisad.

Nu reser sig det påvliga sändebudet och överlämnar sin
fullmakt till en prästman att av honom uppläsas, och för-
samlingen får höra Hans Helighet uttala sitt hjärtas stora
glädje över att drottningen av Sverige, ehuru född av
kätterska föräldrar och uppfostrad i kättersk lära, dock nu
»sav Gud blivit upplyst och insett sanningen.

Härefter går Kristina fram till högaltaret och uppläser
»med tydlig, manlig, ja nästan majestätisk stämma» ett tryckt
formulär, som det påvliga sändebudet överlämnat till henne.
Hon förklarar sig vid sin själs salighet orubbligen tro på den
katolska kyrkans trossatser, på läran om skärselden och om
helgonens tillbedjan. Hon uttalar sin förvissning, att ingen
kan bli salig utanför den romerska kyrkan, och sitt fördö-
mande' av alla andra kyrkosamfund.

Så avsvor Gustav Adolfs dotter offentligen den tro, för
vilken hennes fader gått i döden, och uttalade sin förkastelse-
dom över både hans och hans folks lära. Vid klangen av
pukor och trumpeter uppstämde katolikerna en tacksam-
hetshymn. »Alla gräto; hon ensam fällde inga tårars, säger
en åskådare.

Den högtidliga akten avslutades med predikan av hov-
predikanten över texten »Hör, dotter, och giv akt och vänd
ditt öra till; förgät ditt folk och din faders huslh

Genom norra Italien gick den forna drottningens färd fram
under triumfbågar som en erövrares tåg. Städerna voro illu-
minerade, och man hade låtit måla svenska vapensköldar,
varmed offentliga platser smyckades till ära för den store
kättarkonungens dotter, som offrat sin krona för att bli den
allena saliggörande kyrkans lydiga barn. Överallt höllos
festmåltider, maskerader och tornerspel, och hela högar av
beskrivningar på dessa festligheter finnas ännu i behåll.

I Bologna hälsades hon t. ex. av myndigheterna som »so-
len bland alla monarker» och »en fågel Fenix för alla sekler»
och mottogs med alla möjliga vältalighetsprov, överflödande
