554 KARL X GUSTAV.

omdanade han Borgholms slott till en arkitektonisk skapelse,
som påminte om Heidelbergs slott i hans hembygd, och så
beredde han arbetsförtjänst åt hundratals människor. Ö-
länningarne tyckte om sin unge furste för hans glada och
folkliga sätt, och än i dag lever hans minne kvar bland dem
i sägner och folkvisor.

Men 'det kom stunder, då längtan efter större livsuppgifter
blev honom övermäktig och störde hans sinnes jämvikt.
Då sökte han döva ett dådlystet sinnes oro än med bullrande
dryckeslag på sin ensliga fursteborg, än med kärleksäventyr.
En folkvisa berättar om hans älskog med »Svana-Lilla»,
som sedan kom till Stockholm och där blev gift. Troligen var
hon moder till den Maria, om vilken det i Maria församlings
vigselbok finnes antecknat, att den 22 maj 1669 vigdes vAnna
Carlsdotter, salig konung Carl Gustafs oechta barm, vid
»skompani-sjömannen Erik Jöransson Körnigh» från Kö-
penhamn.

Förr, än Karl Gustav vågat hoppas,kom emellertid det ögon-
blick, då han kallades att intaga sin store morbroders tron.
Full av ungdomligt mod och handlingskraft grep han sig
de nya värven an. »Han liknade», yttrar Emil Hildebrand,
»i detta ögonblick den länge böjda fjädern, som, befriad från
tryck, plötsligt reser sig i all sin styrka och spänstighet.s

Litteratur: Fredrik Ferd. Carlson, Sveriges historia under ko-
nungarne af Pfalziska huset I; häft. kr. 7: —

Gustaf Björlin, Carl X Gustaf; häft. kr. 4:25.

Paul Meijer-Granqvist, Carl X Gustaf; häft. kr.
2:50.

Otto von Feilitzen, Utkast till en teckning af Carl
xX Gustafs uppfostran (Pedagogisk tidskrift 1871
—2).

Ellen Fries, Katarina af Pfalz (i hennes bok »Märk-
värdiga kvinnor»).

Hilding Rosengren, Karl X Gustaf före tronbe-
stigningen: Pfalzgreven intill tronföljarvalet 1649.

Gustaf Björlin, Unge pfalzgrefvens utrikes resa
(i hans bok >Fordomdags>: ser. II; häft. kr. 2: 50).
