556 KARL X GUSTAV.

För den, som såg djupare i saken, var det emellertid uppen-
bart, att varken de ofrälse stånden eller konungen i längden
skulle kunna nöja sig med vad som vunnits genom detta re-
duktionsbeslut. Men ändå gjorde adeln i riksdagens elfte
timma ett försök att fastlåsa reduktionsstadgan såsom »en
evigvarande förordning» och sålunda för all framtid skydda
sig mot ytterligare godsindragningar. Då förklarade emel-
lertid bönderna, att om de underskreve ett dylikt riksdags-
beslut, skulle man slå ihjäl dem, när de komme hem; och
med dem förenade sig de bägge andra ofrälse stånden i
protester mot adelns »spetsfundiga» handlingssätt. Där
stodo frälse och ofrälse stånd som stridstuppar mot var-
andra, alldeles som för fem år sedan, och spänningen var så
stark, att riksdagen hotade sprängas.

Då griper Karl Gustav in. Höjd över ståndsintressena, gör
han statens rätt gällande. De högadliga rådsherrarnes för-
hoppning, att han med kungligt maktspråk skall bringa de
tre lägre stånden till tystnad, kommer han på skam med de
orden, att han först måste veta de giltiga skäl, med vilka
han skall kunna övertyga de ofrälse om att de ha orätt; ty
att bruka den kungliga myndigheten till befallning utan
anförande av skäl stode honom icke an — han kunde ej
gynna det ena ståndet mer än det andra. Till sist förlorar
han tålamodet, reser sig mitt i rådssammanträdet och ut-
brister: »Jag ser, vartut I syften! Viljen I så fortfara, så
måste jag se till, att jag iakttager min och rikets rätt.» »Det
änr, säger Weibull, »ett av den gamla svenska konungamak-
tens stoltaste ögonblick. I denna stund blir Karl Gustav
herre över en aristokrati, som ej på länge lytt en konungs
röst.s» Adeln måste falla undan, och endräkten i det inre
var återställd. Med samlad kraft kunde Sveriges konung
och folk vända sig mot de yttre uppgifter, som förelågo dem.

Polska och ryska krigen.

andra sidan Östersjön, blev det nära nog en natur-

SEDAN Sverige förvärvat sig spridda besittningar på
nödvändighet att söka förbinda dessa områden med
