KARL X:S FÖRSTA KRIG MOT DANMARK. 583

folk, blev det öppet myteri av, och bergsmännen rymde med
fanor och gevär ur lägret. Men tack vare hjälp av de gamla
knektarne från Värmlands regemente lyckades överbefäl-
havaren till sist bli herre över situationen. De värsta upprors-
makarne blevo avrättade, och en del andra fingo sona sitt
brott med gatlopp.

I denna landsända föreföllo inga andra krigsrörelser, än
att norrmännen satte sig i besittning av Eda skans. Men
så snart svenskarne närmade sig, retirerade de hals över
huvud.

I Jämtland stod däremot fienden snart som segrare över
den uppbådade allmoge, som utan stöd av reguljära trupper
skulle försvara landet. Under stora svårigheter hade norr-
männen gått över gränsfjällen. Kanonerna hade de fört på
hästbårar, särskilt förfärdigade för detta ändamål, och pro-
vianten hade klövjats. Utan att möta något kraftigare mot-
stånd trängde de fram till: Frösö skans, som efter ett segt
försvar måste ge sig åt övermakten, sedan besättningen skju-
tit bort all sin ammunition. Men det hade säkert inte gått
så bra för norrmännen, därest icke jämtarne visat sig vara
»så gode norske som de, i Norge bos» — för att citera deras
landshövdings ord. De drogo sig ej för att tillföra sina gamla
landsmän livsmedel, och så snart landshövdingen skickade
ut några patruller för att taga reda på fiendens ställning,
blevo norrmännen varskodda av de »skälmske» jämtarne,
så att de kunde ta sig i akt.

I Härjedalen, som besattes av en annan norsk avdel-
ning, var befolkningen inte heller att lita på. Men den duk-
tige landshövdingen i Dalarne, Lorents Creutz, samlade tusen
dalkarlar vid Orsa kyrka och ryckte med dem in i Härjedalen
över »berg, myrar och illake, stenige vägaros. Fyra gånger
fingo dalmasarne övernatta i vilda skogen, ty inga människo-
boningar funnos i dessa ödemarker. Men några norrmän
fingo de aldrig se, ty dessa hade i god tid räddat sig hem igen.
De återvände dock, när dalkarlarne tågat bort.

Även i Lappland ryckte norrmännen in på spridda stäl-
len. I slutet av året syntes en större avdelning vid Nasa-
fjälls gruvor,! och landshövdingen befarade, att de ämnade

1 Se sid. 266.
