588 KARL X GUSTAV.

Redan samma natt satte sig hären i marsch mot Lange-
land. »Det var,, säger det medföljande franska sändebudet,
»någonting förskräckligt att tåga om natten över detta till-
frusna hav, där trampet av hästarna hade upptinat snön, så
att vattnet stod en halv meter högt på isen och man varje
ögonblick måste frukta att på något ställe finna havet öppet.»

För sydlänningen var den nordiska kylan något för-
skräckligt. »Jag försäkrar Ers Majestäto, skrev han till sin
unge konung, Ludvig XIV, »att kölden var så stark, att man
måste med yxor hugga sönder både brödet och öl- och vin-
tunnorna samt slå loss små stycken, som sedan fingo smälta,
varefter de knappast mera hade någon smak. Köttet fick
man lägga i upphettade pannor för att tina upp det, men i
alla fall blev det oftast odugligt. Konungen av Sverige skrat-
tade åt alla slika obehag, vilka bara rörde mat och dryck,
fastän han också fick sin del av dem. Hantänkte endast
på att lyckas isina stora planer.

När dagen rann upp den 6 februari, stodo de svenska trup-
perna på Langeland. Vid middagstiden hade de marscherat
över ön. Framför sig sågo de blott ett öde istäcke. Ty sun-
det mellan Langeland och Låland är 1!/2 mil brett. Men ingen
rast! Som en mörk slingrande linje avtecknade sig den fram-
tågande hären mot snön. I spetsen red Dahlberg och visade
vägen. Dessa timmar, då han, en ensam man på den snövita
isslätten, leder svenska arméns marsch över havet, äro glans-
punkten i hans levnad.

Snart syntes en blånande strimma i öster. Det var Låland.
Innan skymningen föll på, stod hären åter på fast mark.
Sedan gick det i rask fart över Låland till Falster, där
armén fick vila ut något. Den 11 februari satte Karl Gustav
foten på Själlands jord. Det var vid Vordingborg.

Så var den fullbordad, denna det svenska mannamodets
stolta bragd utan motsvarighet i världshistorien, en bragd
som »bredvid minnena av Hannibals och Napoleons tåg över
Alpernas isfält utgör ett evärdeligt föremål för framtidens
beundran och förvåning», säger en hävdatecknare.

I Vordingborg inledde danskarne fredsunderhandlingar.
Men innan dessa började, uppgjorde Karl X tillsammans
med Karl Gustav Wrangel, riksrådet Sten Bielke och Korfitz
Ulfeld de svenska villkoren. »Under andlös spänning», säger
