ANDRA KRIGET MOT DANMARK. 595

Medan löpgravarna långsamt närmade sig befästningarna,
kom en holländsk flotta seglande till Köpenhamns undsätt-
ning och styrde för förlig vind genom Öresund söder ut. Där
möttes den av en jämnstark svensk flotta, anförd av Karl
Gustav Wrangel. Svenskarne utkämpade en långvarig strid
med världens yppersta sjömakt. Fartygen blandades om var-
andra. Vana, som svenskarne voro, alt se fienden i vitögat,
sökte de komma till äntring och handgemäng. »Med sven-
skarne är det ingen vanlig strid — det är ett mördandes, sade
holländarne. Men gynnad av nordanvinden slog sig den hol-
ländska flottan igenom och undsatte Köpenhamn med soldater
och krigsförnödenheter. I brev hem till Holland berömde den
holländske amiralen svenska flottans hållning: aldrig hade
han varit i hetare batalj; vart ögonblick hade det gällt livet.

Men Köpenhamn var räddat, och svenskarne måste upp-
häva belägringen. Karl X hade dock ingalunda uppgivit sina
planer utan väntade blott på vintern, då holländska flottan
ej skulle kunna komma danskarne till hjälp. Under vänte-
tiden lät han sina trupper intaga ett fast läger ett par mil
från staden.

Men nu kommo andra fiender anryckande landvägen. Upp
genom Holstein trängde en stark här av polacker, österrikare
och brandenburgare; och de svenska trupper, som stodo i
Jylland, måste slutligen utrymma halvön. I Skåne och Ble-
king jäste det bland befolkningen, och den hotfulla stäm-
ningen tog sig uttryck i upproriska rörelser. Trondhjems
län återtogs av danskarne, och på Bornholm blev den svenske
guvernören nedskjuten på en gata i Rönne. Det blev signalen
till ett allmänt uppror. Liksom på ett överenskommet tec-
ken började kyrkklockorna över hela ön ringa, och den lilla
svenska besättningen blev nedgjord eller tillfångatagen.

I gränsfjällen mellan Norge och Lappland samlades vid
samma tid en mängd norskt krigsfolk, som hotade både
kopparverket vid Svappavara och silververket vid Silbojokk.
Och under sommaren, när landshövdingen drog skyddsvak-
ten från silverbruket, i tanke att vattenflödena skulle hindra
norrmännen från att rycka in i Sverige, passade dessa på
att hemsöka anläggningen. De fingo som vägvisare några
svenska lappar, vilka voro förbittrade över att de måst
