vÖverflöd och yppighet.

hagar och talldungar, buro vittne om, att svensken nu

kände ett behov av att visa sig i maktens glans; även
det liv, som fördes inom slottens murar, var anlagt därpå. I
deras praktfullt utstyrda salar inrättade sig härförarne från
30-åriga krigets dagar nästan som tyska furstar. Här levdes
plundrade rikedomar upp i fester och överflöd. I allt sitt
uppträdande lade man nu an på att visa världen, att sven-
sken ej blott var duktig i krig utan också rik och fin. Den
sparsamme Axel Oxenstiernas son Erik hade, när han som
yngling vistades i Paris för att utbilda sig, en svit be-
stående av en hovmästare, två kammartjänare, tre lakejer,
en page, en köksmästare och en kusk. För mindre gick det
inte. Men så hade också hans fader föreskrivit, att »allt
överflöd skulle undvikas».

Det var en ansenlig skillnad mellan stormaktstidens ly-
sande adelsmän och Gustav Vasas enkla folk, ja även mel-
lan svenskarne från början av deras deltagande i 30-åriga
kriget och mot krigets sista tid. Ännu i början av 1630-
talet hade den förut citerade franske legationssekreteraren
Ogier funnit, att de svenska adelsmännen bodde lika enkelt
som hantverkare och köpmän i Paris. I riksråden Per Spar-
res och Mattias Soops matsal fanns det inga tapeter på
väggarna, blott en blå »himmeb över bordet, för att spind-
larna inte skulle ramla ner i maten. Men innan två årtion-
den ännu gått, hade förhållandena förändrat sig till den
grad, att samma lands sändebud fann lyxen i Sverige i för-
hållande till förmögenheten större än i något annat land.

»sHimlarna» förtjäna sitt eget lilla kapitel i den svenska
»yppighetenss historia, ty medan de i utlandet ansågos

l CJ BLOTT de ståtliga slott, som reste sig i svenska björk-
