6 SVENSKT FOLKKYNNE UNDER STORMAKTSTIDENS DAGAR.

som höjden av lyx, skulle här i Sverige nästan varenda
adelsman, ja varenda rik borgare sitta under en broderad
»himmeb. En högt ansedd och mycket berest italiensk
diplomat vid namn Magalotti, som år 1674 besökte vårt
land, kom . vid åsynen av detta mod att tänka på »tysken,
som då han i Paris fick se en person prydd med en riddar-
orden, strax skickade efter en skräddare och beställde en
rock med silverstjärna, i tanke att detta var det gällande
modet>.

Magalotti har från sin svenska färd efterlämnat högst
intressanta och värdefulla anteckningar. Om sina jiakt-
tagelser i Sveriges huvudstad förtäljer han bland annat:
»Betraktar man lyxen i denna stad, icke blott i avseende
på byggnader utan även i vagnar och hästar, i träd-
gårdarnas utsmyckning, i lusten att följa moderna, i begäret
efter franska galanterivaror och engelska manufakturer,
i belevenhet och artighet om också icke i smak, i förkärleken
för italienska parfymer m. m., så skulle man kunna taga
Stockholm eller rättare sagt hovet i Stockholm för en av
de mest lysande kolonier, som fransk arbetsamhet och ri-
kedom anlagt för att lägga i dagen vårt århundrades svag-
heter.»

Svensken tänkte mera på att uppträda som en rik man
än att arbeta sig fram till att bli det. Under den lysande
ytan fanns mycken råhet kvar, som väckte bildade utlän-
ningars förvåning. Ej minst gällde det omåttligheten i mat
och dryck. En av Gustav Adolfs matordningar föreskrev
30 rätter på middagsbordet, därav 10 kötträtter. Till sitt
bröllop beställde konungen lika många hektoliter vin, som
det finns dagar i året, och därtill mer än 6 gånger så mycket
öl.

Dryckesseden följde med även på begravningar. Beteck-
nande för tidsandan är Per Brahes anmärkning i sin tänke-
bok i anledning av faderns begravning: »Det var det sista
samkväm, som konungen var i här i Sverige; och gjorde han sig
mycket lustig med mina bröder och några andra överstar.»
Hur inrotad dryckenskapen var, visar följande brev till
Axel Oxenstierna från dennes broder, den hederlige, gud-
fruktige Gabriel Oxenstierna, som haft några dagars be-
sök på landet av engelska sändebudet: »Jag befinner mig
