16 SVENSKT FOLKiiYNNE UNDER STORMAKTSTIDENS DAGAR.

Författaren utbrister: »Eder nesliga dräkt är okristlig, ge-
nom vilken I eder frälsare Kristum vanvörden. Många ibland
eder hava en plägsed, att de emellan sina bröst hänga ett
diamantkors eller ett av guld gjutet krucifix. Och skulle man
icke kunna säga, att
I hängen Kristum än
i dag emellan tvenne
rövare, liksom for-
dom de ogudaktiga
judar gjorde på Gol-
gata bergl»

År 1716 behand-
lades fontangens sed-
liga vådor ytterligare
av en pastor Seth i
en folkskrift med föl-
jande titel: »Fon-
tange Predikan, lem-
nad utu öpnad graf
på Habo Kyrkiogård
Af ett Dödfödt Barn,
hwilket af sådan
skapnad, som näst-
fölljande sijdas Figur
uthwijsar, i werlden
kom then 13 Augusti
1715, i hemmanet
Giöla, i Habo för-
samling,hafwande en
fontange på hofwu-
det högre en sielwa
ansichtet, en snipp i
pannan med smått krusat hår Ther under samt wid tin-
ningarna, en hengiande sante wid wenstra kinbenet. Ingen
näsa, men små näseboror. Ingen öfwerlep. Then högra han-
den rödh, then wenstra huit.> Seths predikan har form av en
visa, som sjunges av det dödfödda barnet, vars ganska an-
skrämmeliga fysionomi ett bifogat träsnitt utvisar.

Även mot korsetten och styvkjortlarna, krinolinens före-
gångare, upphävde de fromma ett härskri, och i bröllopsvers

Det dödfödda barnet.
