22 SVENSKT FOLKKYNNE UNDER STORMAKTSTIDENS DAGAR.

skrevs den 6 april 1653 — ger han följande ohyggliga tidsbild:
»Jag måste korteligen avisera! min käre farkär om en mor-
derisk gärning, som i förleden söndags om natten här skedde,
ja en sådan gärning, som jag visst tror aldrig i Sverige till-
förene haver hörts. Vilket på det sättet tillgånget är, att min
käre farkärs överstlöjtnant Erik Henrikson, sedan han på
slottet i predikan varit hade, där jag med honom talade, tog
han med sig en bokhållare, Erik Johanson benämnd, vilken
dock utan tjänst var och har en bror i kammaren, som heter
Nils Johanson och är kamrer. Med denne sin gäst begynner
överstlöjtnanten att dricka efter måltiden, och in mot af-
tonen begynner överstlöjtnanten brottas med denne sin gäst,
efter han en övermåttan stark karl är. Händer sig så, att han
slår överstlöjtnanten under sig, vilket övermåttan förtryter
honom. Springer för den skull på väggen och fattar till en
pistol, sägandes sig vara en soldat och intet förstå sådan arm-
brottning, och slår honom därmed över huvudet, att bloden
lopp därefter.

Dock oansett det intet stort på sig hade, jämra” och klaga'
han sig likväl mäkta därav och ville gå sin kos, och var redan
utgången.

Då lät åter överstlöjtnanten hämta in honom igen och be-
gynte att ångra, att han så hade trakterat honom. Bad ho-
nom alltså, han skulle ge sig tillfreds, och att han ville bliva
kvar över natten, efter det redan sent var. När han sig nu
därtill bekvämat hade, sände överstlöjtnanten efter en bar-
berare och lät förbinda'n, och sedan lät han laga honom en
säng på golvet av kappor och vad som fanns, då de strax
insomnade överfulla och lika som de intet ont hade haft till
varandra.

Och en överstlöjtnantens pojke låg därinne med, vilken om
morgonen klockan 6 vaknar och finner densamme Erik Jo-
hanson vara sin kos och lämnat efter sig kappa och hatt, vil-
ket kommer honom sällsamt före. Går alltså till sängen att
se, vad hans husbonde gjorde, vilken han då fann simmandes
i sitt eget blod död, havandes 18 stick i bröstet av överst-
löjtnantens egen kniv förutan två skärande han hade i halsen
och strupan rent av. Ett gruveligt spektakel att anse och un-

! Underrätta.
