24 SVENSKT FOLKKYNNE UNDER STORMAKTSTIDENS DAGAR.

dricka utan att, som det synes, minnas, att han var sårad.
Emellertid blir han genom värdens och Plantings försorg för-
bunden, dock efter att ha spjärnat emot i det längsta.

Två dagar därefter, när han sovit ruset av sig, hälsade han
på hos en annan bekant, där han började dricka igen och äta
»kall och otjänlig föda». Detta vårdslösa sätt att handskas
med en rispad buk renderade innehavaren en inflammation,
som gjorde slut på hans oroliga tillvaro. Rispan kostade
överste Planting blott 400 daler kopparmynt i böter, ett
straff, vars lindriga art motiverades med att »den döde var
en orolig människa».

LJ

Mycket besvär hade överheten att få bukt med »de åtskil-
lige och otillbörlige excesser och bedriftero, som både sent
och bittida förövades i Stockholm och dess förstäder »vid
mångahanda tillfällen, med skriande, ropande, smädande
och flere oförrätters. I en rad förordningar från 1660- och
1670-talen klagades det över att »en hop med oroligt sällskap
och självsvåldigt folk sig företaga esomoftast om aftonen
och eljest nattetid ett oskickeligit leverne att öva med rop,
skriande och skjutande och icke efterlåta folket på gatorna
med frid gå deras väg utan dem våldsamligitvis överfalla
och besvära med håniske ord, hugg, slag, våld, rov eller annan
motvillighets. En annan inrotad osed var att snattetid för-
lusta sig med styckens och bössors lösande och avskjutande,
såväl vid kollationer och gästabud som ock eljest, antingen
av kättja eller motvillighet, därav mångens ro och vila för-
spilles. En del vilda sällar togo sig också för att »bränna,
sönderriva, skövla och fördärva borgerskapets stånd och
bodar, som här och där i staden och förstäderne finnas».

De värsta bråkstakarna voro »drängar och eljest annan
lös canaille,! som vid adelige gästabuden och andra förnäm-
lige och solenne samkvämer, sedan de sig med dryck anfyllt
och överlastat hava, gemenligen den oseden hava pläga
sig att sammansamla och rotera,” görandes på gatorna ru-
mor? och oljudb». Men skam till sägandes fanns det även
ståndspersoner, som icke aktade för rov »att vanära sig

! Slödder. — ? Rota ihop sig. — ? Buller.
