26 SVENSKT FOLKKYNNE UNDER STORMAKTSTIDENS DAGAR.

att försvara sig genom att »skarpt skjuta och eld giva»; och
den våldsverkare, som bleve sårad eller dödad, finge skylla
sig själv. Medlet tycks ha varit effektivt, ty några ytter-
ligare förordningar mot oskicket behövde regeringen ej ut-

färda.
LJ x

Men låt oss se, hur det var på andra håll än i Stockholm!
Örebro rådstuvuarkiv t. ex. har också sina bidrag att ge.
Det lämnar oss bl. a. följande kulturhistoriska provbit från
1630. Borgmästaren i Örebro Kristofer Böös förfriskar sig
på kvällen den 8 december på »srådstukammaren» tillsammans
med slottsfogden, några rådmän, en holländsk skeppare, som
sålt en skuta till städerna Örebro och Arboga, samt »fyra
välaktade män från Arboga stad» med snågre kannor lybeskt
öl, de främmande till en ringa traktatiom». Vid åttatiden
bryta holländaren och Arbogaborna laget, men borgmästaren
och några andra stanna kvar till långt in på natten och »dric-
ka någre kannor öb ytterligare. Därvid begynner rådmannen,
välaktade Nils Persson, att »tala om holländare, vilket spits-
fundigt folk de äro, sägandes och kallandes dem vara Calviner
och såsom avfällingar ifrån Lutheri lära. Tillfrågades honom,
huru han kunde det med god skäl bevisa. Sade han:”Det vet
jag väl.

Han stannade emellertid ej vid detta utan yttrade sig även
om Zwingli, den andre reformatorn för den reformerta kyr-
kan, och påstod, att den mannen var »intet bättre än Cal-
vinuss. När Nils Persson länge och väl hade hållit på 1
den tonarten, fann sig borgmästaren föranlåten att fråga
honom, »vad Zwinglius är för en man, medan han så mycket
rörer om honom. ”Han är tilläventyrs bättre man än I ären',
sade Böösen. Så sade Nils Persson till Kristofer: ”I ären ock
en Zwinglius.” Utav detta och mera Nils Perssons enträgna
tal blev Kristofer ivrig, efter han sade honom vara en Zwingli-
us (icke en gång, utan någre gånger Zwinglius); hade han
velat slagit honom vid ögat, men han blev förhindrad. Om-
sider stack han Nils Persson med en kniv ett köttsår.»

Några dagar därefter rannsakades bråkmakarne av de
andra borgmästarne och rådmännen. Därvid tillspordes Nils
