54 SVENSKT FOLKKYNNE UNDER STORMAKTSTIDENS DAGAR.

framstår för sitt tjänstefolk som ett mönster av fullkomlighet.
Att dessa erfarenheter ej datera sig från vår tid, det finner
den som tar del av Kungl. Maj:ts stadga och påbud om tjän-
stefolk och legohjon, daterad anno 1664. Anledningen till
stadgans utfärdande var nämligen Kungl. Maj:ts misshag med
sden stora oreda», som dagligdags mer och mer inrotade sig
i fråga om tjänste- och legohjon. Å ena sidan hade dessa
blivit »odrägeligen dyra och motvillige», och å andra sidan
befanns, att husbönder och matmödrar »otillbörligen hante-
rade sitt tjänstefolk».

Nu skulle emellertid myndigheterna råda bot på det onda.
Till den ändan stadgades, att singe landstrykare och lösdri-
vare eller lättingar skola i städerne eller å landet lidas»,
utan skulle varje fullväxt karl, som icke var självsuten bor-
gare eller bonde eller hade laga tjänst, vara förfallen till båts-
mans- eller knekttjänst. »Detsamma skall ock ske med pigor
och andre kvinnor. De som icke tjänst hava eller kunna be-
visa sig äga medel att ärligen nära sig eller misstänkas att
umgå med otillbörlig bärgning, skola plikta efter Sveriges
rikes lag.»

»Sedan lego- och tjänstehjon äro trädde i tjänsten, skola
de sig därutinnan jämte gudsfruktan trogne och flitige för-
hålla, till dess stämnetiden är ute, drivandes det arbete och
de sysslor görandes, som husbonde och matmoder dem skä-
ligen befalla och föresätta och de veta deras plikt av dem
äska och fordra. Är någon däruti försummelig, rättes först
med godo, förmanes därnäst allvarligen, och där sådant intet
vill hjälpa, hålles därtill med en skälig och tillbörlig aga eller
anklages för magistraten; och den må en sådan skaffa till
behörig ort att straffas och hållas till något tjänligit arbete.»

Trots denna och en hel del andra förordningar fanns det
alltjämt gott om lösdrivare i landet, och särskilt inrotade sig
i huvudstaden ett »straffbart tiggeri, i det månge vanartige
så kvinns- som manspersoner, oansett de till lemmar friske
äro, endast av lättja och självsvåld slå sig till tiggeri och
under sken av fattigdom skyla sitt okynne samt allehanda
lasters. För att äntligen få dem till något arbete, varmed
»slike vanartige, friske och före! tiggare dels måge späkas,

1 Motsatsen till vanför.
