62 SVENSKT FOLKKYNNE UNDER STORMAKTSTIDENS DAGAR.

dra ut en tand på mig. Gud ge, det må bättre lyckas, än det
har gjort två gånger tillförene, ty en gång ha de brutit av
henne för mig, och en annan gång fick han intet fatt på henne
— och jag är tämmelig otålig i munnen. Nå, nu går jag till-
vägs och skall låta farkär veta sedan, huru det har lupit av.»

Han fortsätter senare: »Jag har stått ut en hård pärs och
varit så olycklig, att han i förstone intet råka på den rätta
tanden utan drog först ut en god — och sedan satt den onda
igen. Så måste han ihop med den och fick äntligen ut den
ock. Nu har jag ett så stort hål i munnen, att jag kan näp-
pest tala. Gud ge, jag nu kunde bli fri framdeles med de tän-
derne jag har igen! Jag är något yr i huvud av mina tänder.»

I nästa brev, tio dagar senare, heter det: »Jag har, allt
sedan jag hade den olyckan med min tandutdragning, mest
legat och har ännu ont i huvudet. Han har fuller måst skakat
hjärnan, av det han drog så hårt till.»

Det förut anförda årtalet 1663 är ett märkesår i den svenska
läkekonstens historia. Då sammanslöto sig nämligen fyra
Stockholmsläkare till ett »collegium medicorum»b, en förening
av läkare, ur vilken under tidernas lopp vår nuvarande me-
dicinalstyrelse utvecklat sig. Genom ett kungligt brev av
samma år stadgades, att ingen fick i huvudstaden utöva lä-
kareyrket, förrän han undergått examen inför detta kolle-
gium. Från den tiden börjar också läkarutbildningen betyd-
ligt förbättras, och antalet läkare tillväxer stadigt. Utövarne
av kirurgin, vilken alltjämt var ett hantverksmässigt yrke,
förändrade mot århundradets slut sin titel från »bardskärares
eller »barberare» till »fältskärer» eller »chirurgis. Först vid
mitten av 1700-talet börjar kirurgin i vårt land höja sig
till en vetenskaplig ståndpunkt och dess utövare arbeta på
att få en med läkarne jämbördig ställning.

Vårt första barnmorskereglemente.

Det var år 1711 som höga överheten — det vill här säga
rådsherrarne i Stockholm, eftersom konung Karl XII då
befann sig i främmande land, — på förslag av colle-
gium medicorum utfärdade vår första »förordning om jorde-
gummor uti Stockholms. Den började sålunda: »Jordegum-
morna och de, som sig därtill vilja begiva, skola vara gud-
