64 SVENSKT FOLKKYNNE UNDER STORMAKTSTIDENS DAGAR.

son, som öppnar henne, så snart hon är död, på det fostret,
som till äventyrs än kunde leva, må njuta det helga dopet.»

Så snart vederbörande var edsvuren, ägde hon »fritt idka
sin konsts. Hon var skyldig att »för sin boning ett tecken
hava, på det man henne både nätter och dagar vid påkom-
mande nödfall i hast finna kan.

»Ingen förutan desse ovannämnde gummor, heter det vi-
dare, oskall understå sig, under vad förevändning det ock
vara må, att sig som barnmorska låta tinga och bruka och
hustrur förlossa, vid 20 daler s:mts böter eller kroppsstraff,
om hon ej orkar böta.»

För framtida behov skulle nya barnmorskor utbildas under
ledning av några bland de äldsta jordegummorna och tjänst-
göra såsom deras biträden och som deras ställföreträdare i
mindre svåra fall, tills någon barnmorskeplats i staden bleve
ledig. I och för deras utbildning skulle collegium medicorum
»draga försorg, att när någon kvinnokropp öppnas, dem då
särskilt de lemmar visas, som Gud till födslen förordnat haver,
som ock att de uti barnmorskekonsten informeras och övas.
Till vilken ända de på tid och ställe, som collegium därtill
nämner, sig skola infinna att uti konsten undervisas av stads-
physico eller den doctorn, som collegium därtill förordnar.

Pest och spetälska.

Från pestens hemsökelser i Stockholm finnas anteck-
ningar, som berätta för oss, att år 1580 brände man av
den anledning enris på Järntorget och Stortorget. Vid
ett nytt utbrott av farsoten tio år därefter påbjödo myndig-
heterna, att på alla pestsmittade hus skulle uthängas ett
vitt lakan. Sedermera förändrades föreskrifterna därhän, att
man skulle måla ett kors på portarna till de hus, »där sjuk-
domen var inne». På sommaren 1623 var i synnerhet Söder-
malm svårt hemsökt av farsoten. »De av pestilenzien be-
fängde» höllos då instängda på sina gårdar, kring vilka vakt
var utsatt.

En annan fruktansvärd fiende, inför vilken människorna
stodo hjälplösa, var alltjämt spetälskan!. Av ett »patent om

1 Jfr Bd 1:596.
