SJUKDOMAR OCH LÄKEMEDEL. 65

ett spetals upprättande för de spetälske i Finland», utfärdat
av Gustav Adolf år 1619, finna vi, att sjukdomen i denna
landsända allt mer utbredde sig och tog överhand. Man såg
däri ett Guds syndastraff, som förvärrades därigenom att
ode, som med sjukdomen behäftade äro, utan någon försyn
med andre, helbrägde, umgås. Därför anslog nu konungen
vissa gårdar till underhåll av ett hospital, som skulle an-
läggas ute på en ö, »de arme och usle människor till avsönd-
rande ifrån andres, helbrägdes, umgänge». Till denna avsides
belägna plats skulle alla spetälska förflyttas och »sig sedan
där stadigt förhålla, undvikandes alldeles deras släkt och
vänner, såsom ock eljes alle andres, helbrägdes, umgänge).
Och eftersom dessa obotligt sjuka nu bleve med nödtorftigt
uppehälle försörjda, funnes för dem ingen förevändning längre
att gå omkring och tigga.

En som säger sig ha botat flere fall av spetälska var
den läkekunnige kyrkoherden Olof Broman i Hudiksvall.?
Hans kurer bestodo i otjänliga blodreningar och åderlåtande»
samt i att gräva ned patienterna outi varm hästträck, så
länge de det tåla kunnat, drickandes därvid antingen vatten,
varuti pestilenzört är kokad, eller ock varm, nysilad get-
mjölk».

Sundhetsvård.

En hälsovådlig plägsed var att bisätta de döda i kyr-
korna. Detta blev så vanligt, att Kungl. Maj:t i en skri-
velse till överståthållaren på hösten 1672 konstaterar,
att nu »merendels alla, av vad stånd och 'villkor de vara
må, taga sig denna rättigheten och låta sina döda stå länge
obegravne». Därigenom blevo naturligtvis »kyrkorne med en
olidelig stor stank så uppfyllde, att mången sund människa,
som gärna vill gå i kyrkan och höra Guds ord, blir därigenom
antingen avskräckt eller ock tager därav en dödelig sjukdomv.
Därför befallde regeringen överståthållaren att låta påskynda
begravningen av de lik, som nu stodo i kyrkorna och för fram-
tiden »intet tillåta andra än privilegierade personer att bi-
sättas, tillhållandes de övrige att utan dröjsmål och slike
bisättningar låta sina döda strax utur husen till deras grav-
ställen utbära».

' Se sid. 91.
