NÅGRA ORD OM PLÄGSEDEN ATT DRICKA TOBAK. 71

Under de närmast följande åren höres klagan över att det
är »slätt nog» med hans tillstånd, så att han inte kan färdas
mer än två mil om dagen och inte vågar sig ut i kölden.
»Jag haver så ont uti mina armar och ben, att jag knappast
orkar vara oppe», skriver han i februari 1647.

Men tre år därefter låter det, märkvärdigt nog, mera hopp-
fullt. »Jag haver», skriver han, [nu i 6 veckors tid hållits vid
sängen av en stor sjukdom, såsom ock ännu därvid hålles;
dock förmodar, att Gud snart förhjälper mig härefter till
hälsan igen.»

Det är det sista bevarade brev till rikskanslern, vari den
gamle klagar över sina krämpor. Men ännu i två år varade
hans mödosamma jordevandring. Han hade vid dess slut
uppnått en ålder av 71 år.

Litteratur: Harald Ramberg, Tandläkekonstens utövande i
Sverige.

Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och bref-
vexling, II: bd 11; häft. kr. 12: —

Några mer eller mindre väl valda ord om
plägseden att dricka tobak, snuva tobak
och tugga tobak.

baksdjävulem» vållat regeringarna i snart sagt alla

länder mycket bekymmer, och genom mer eller mindre
stränga påbud arbetade myndigheterna på att hålla bruket
av det nya njutningsmedlet inom måttliga gränser. Kla-
gomål förnimmas ideligen. Så gruvar sig regeringen år 1641
över att »detta vårt land och konungarike uppfylles med
tobak, en vara, som för någon tid sedan här haver varit
obekant och fuller i sig själv icke är synnerlig nyttig men
likväl nu sedan blivit av den gemene man till missbruk
och överflöd uppköpt och förbrukad, mångom uti marga-
handa måtto till all som störste skada och armod». Och
i Finland konstaterar Per Brahe med sorg, att »lättja och
drinkeri tager dageligen till, isynnerhet dryckenskapen, vil-

3 LLTSEDAN tobaken infördes till Europa, hade »to-
