VÅRT LAND FÅR ÄNTLIGEN FRED MED ALLA SINA GRANNAR. 109

de ryska myndigheterna avgav han den officiella lögnen,
att han själv levat i den tron, att Kotosjichin ämnade resa
till sin egen högt älskade tsar igen. Därför hade Taube kostat
på honom »en klädning, varuti han sig skyla kunde, och
fem riksdaler penningar till resam. Emellertid förklarade
Taube, att han nu, när han fått veta rätta sammanhanget,
givit befallning om att överallt, både inom och utom staden,
låta »oefter honom granneligen söka», och lovade att icke
lämna någon möda ospard för att få rymlingen fast igen.
Under tiden hade han honom emellertid på lager för svenska
regeringens räkning.

Snart fick också Taube meddelande från Stockholm, att
höga vederbörande beslutit taga överlöparen i kronans tjänst,
salldenstund Oss är berättat, att den samme kan hava god
kunskap om den ryska staten». Men saken måste hanteras
med försiktighet. För att ej ryska spioner skulle få anled-
ning att skvallra, fann Taube för gott att först låta offent-
ligen gripa Kotosjichin och kasta honom i fängelse, »dock
sedan lös släppa, lika som han av varlöshet! vore undkom-
mens. Till vojvoden i Novgorod skrev han ett beklagande
brev av innehåll, att överlöparen äntligen blivit gripen
men tyvärr lyckats praktisera sig lös igen till följd av »vak-
tens förseende». Men generalguvernören ämnade låta »hår-
deligen straffa» den officer, som haft fångens förvaring om
hand. — Kotosjichin var då redan på väg till Stockholm
per svensk kronoskjuts. Där blev den ryske överlöparen
välbeställd svensk kansliämbetsman.

Sin mesta tid fick han nu ägna åt att utarbeta en skild-
ring av Rysslands inre förhållanden. Hans skrift råkade
emellertid snart i glömska, men år 1838 anträffades den av
en rysk forskare i Uppsala universitetsbibliotek, blev kort
därefter befordrad till trycket och har sedan utkommit i
flera upplagor i Ryssland, där den skattas som den för-
nämsta källan till historien om detta lands inre förhållanden
under förra hälften av 1600-talet.

Kotosjichin bodde på Södermalm hos sin landsman Daniel
Anastasius, vilken ävenledes tjänstgjorde i kansliet såsom
sryssetolk», en befattning, som funnits alltsedan Gustav
Vasas tid.

! Vårdslöshet.
