110 KARL XI:S FÖRMYNDARE.

År 1667 få vi se Kotosjichins namn figurera i stadens rätte-
gångshandlingar. Då anklagade honom nämligen Anastasius”
hustru, Maria Fallentinsdotter, »med gråtande tårar» för att
ha en afton i slutet av augusti hemkommit snågot drucken»
och »sutan någon stor ordkastning överfallit hennes man,
fordom ryssetolken Daniel Anastasius, där han stod med
sine underkläder och tofflor i mening att vilja lägga sig.v
Kotosjichin hade »fattat honom i axlarne, sparkat honom
för magen, rist, skuffat i en vrå och satt honom på en kista,
där han sedan givit honom med en poignard! eller stilett
fyra dödeliga styng, det ena i bröstet under vänstra vårtan,
det andra i navelen, det tredje i ryggen emellan axlarne och
det fjärde i vänstra armem. Anastasius hade då sagt till
honom: »Är detta min tack för det myckna goda jag dig
bevist haver?» varpå den överfallne »ropat på sin hustrus
syster (som med dem allena i stugan var) till hjälp». Då
hon kom tillskyndande för att skilja dem åt, råkade Ko-
tosjichin »att med aviga handen tillbakars hugga henne
stiletten uti bröstet, så att barberaren icke är ännu förviss
oppå, om hon bliver vid livet eller ej»s. Anastasius gav upp
andan två veckor därefter.

Enligt uppgift av en annan kanslitjänsteman skulle grälet
mellan de bägge ryssarne ha härrört sav en ringa, lättfärdig
orsak, nämligen att Anastasius hade en suspicion? till Koto-
sjichin om sin kvinna». Detta skulle ha varit anledningen
till att de »uti sin fyllnad» råkade i den ordväxling, som slu-
tade så sorgligt.

Kotosjichins egen berättelse gick ut på, att Anastasius
ursprungligen varit hans vän. På sista tiden hade Daniel
emellertid tjänat så mycket pengar »med tolkande» åt ryska
köpmän, att han »sig slagit på fylleri, intet försörjt sitt hus
utan fört ett oskickeligit leverne, vilket förorsakade, att
hans hustru gick någre dagar ifrå honom». På hustruns
begäran hade Kotosjichin hållit ett förmaningstal för sin
vän, som lovat bättra sig och »leva med sin hustru uti
enighet». För att bekräfta sin vackra föresats hade Anasta-
sius gått med Kotosjichin ut, »föregivandes vilja köpa åt
henne en ring». Men på vägen hade han vänt om och »ur-

1 Dolk, stickert. — ? Misstanke.
