DEN NYA FÖRMYNDARREGERINGEN O.DESS STYRELSESÄTT. 123

fiender avbräck utan även »tillvärva Hans kongl. Maj:t
och kronan en ansenlig vinst och profit>. Staten bestod
till detta härnadståg två fullt utrustade örlogsfartyg, och
för resten sammanskötos pengar av änkedrottningen samt
en del rådsherrar, som skulle med kronan dela den väntade
vinsten. Men då ytterligare medel behövdes, fick Sjöhielm
tillåtelse att skaffa sådana från annat håll, dock med iakt-
tagande av största varsamhet, på det att intet bleve upp-
täckt angående expeditionens egentliga syfte. Det skulle
blott heta, att man ämnade »handla på avlägsne orters. Av
samma skäl fick ingen ombord skriva hem till de sina, med
mindre befälhavaren läste brevet och tillsåge, att ingenting
däri yppades, »som Jönt! vara börs.

Företaget var alltså ett bolag mellan kronan, regeringen
och enskilda personer i syfte att till gemensamt bästa bedriva
sjöröveri mot sjörövare. För att »Guds välsignelse måtte så
mycket säkrare och ymnigare förmodas», beslöt man att
även tänka på kyrkor, hospital samt fattiga och ge dem en
liten del av vinsten. Åt skeppsfolket bestods, förutom lön
och underhåll, »en liten plunderage, på det de sin manliga
flit och trohet så mycket mera styrka och animera måge».

Utgången av företaget blev planen värdig. På hösten 1663
avgick expeditionen från Stockholm, men det mindre fartyget
kom aldrig längre än till ön Anholt i Kattegatt, där det stötte
på grund och blev vrak. Sjöhielm fortsatte dock med det
större fartyget, men hans båda kaptener råkade i luven på
varandra. I Mozambique rymde den ene, och kort därefter
söp den andre ihjäl sig. År 1665 avslutades expeditionen —
med att amiralen avyttrade skutan i den ostindiska staden
Goa. Enligt sin underbefälhavares påstående hade han då
låtit gå sig ur händerna ett ypperligt tillfälle att i Röda havet
taga »sköne prisero, bestående av två moriska skepp, lastade
med dyrbarheter. Från Goa återvände Sjöhielm försiktigtvis
icke hem utan for till Holland, där han dog år 1668.

Ojämförligen mycket farligare blev det storpolitiska även-
tyr, som kallas Bremiska kriget. Både under Kristinas och
Karl X:s regeringar hade konflikter uppstått med den fria
riksstaden Bremen, vars ställning i förhållande till svenska

! Fördolt.
