DEN NYA FÖRMYNDARREGERINGEN O. DESS STYRELSESÄTT. 131

ju hänsynslösare bedrevs subsidiepolitiken. Inom rådet ut-
kämpades förbittrade strider om vilken europeisk makt
man skulle ansluta sig till. Hårda föllo tillvitelserna å ömse
sidor, ja grundlösa anklagelser för bestickning utslungades
till och med. Vid sådana stora scener kunde man få höra
De la Gardie sväva ut i sin vältalighets högsta rymder och
åstadkomma »ett obegripligt alarmn», anklagande, bevekande,
bedjande, allt under det att heta tårar strömmade utför
hans kinder. Slutligen fick han också majoriteten med
sig, och regeringen gav vika för lockelserna från Frankrike,
som gjorde de högsta penningbuden. Man bröt det förbund,
som förut ingåtts med Frankrikes fiender, och ingick allians
med Ludvig XIV i det ögonblick, då han stod i begrepp att
kasta sig över Holland, som modigt bjudit honom spetsen,
och sålunda inleda ett allmänt europeiskt krig. Mot subsidier
av 400,000 riksdaler i fred och 600,000 i händelse av krig
lovade Sverige att med 16,000 man angripa de tyska furstar,
som skulle vilja bispringa Holland. Riksförmyndarne visste
bäst själva, hur illa rustat landet var för ett sådant ingri-
pande, men då man icke ville vandra sparsamhetens och
reformernas mödosamma stråt, tedde sig denna utväg som
den enda möjligheten att komma ifrån de ekonomiska be-
kymren.

Den ledande politiska synpunkt, som förmyndarne an-
lade, var nu, liksom vid tiden för Bremiska kriget, att Sve-
rige icke finge hålla sig utanför de stora europeiska händel-
serna. Och om Frankrike bleve avvisat av Sverige, skulle
det alldeles givet sluta ett förbund med Danmark, som
kunde bli farligt för Sveriges tyska besittningar. Sade man
nej till Frankrikes anbud, så vore det mycket större sanno-
likhet för att man skulle komma i krig, än om man ginge med
denna makt. De la Gardie och hans anhängare väntade sig
nämligen, att blotta förbundet mellan Sverige och Frank-
rike skulle vara tillräckligt för att avskräcka Tysklands
kejsare och furstar från inblandning. På sådant sätt hop-
pades man få i lugn och ro njuta de stora subsidierna och
begränsa krigslågan men ändå genom det tryck, Sverige så-
lunda skulle utöva på Hollands bundsförvanter, bidraga
till att försvaga denna makt och avkasta dess tryckande
handelsvälde.
