140 DEN BLYGE YNGLINGEN, SOM BLEV ENVÅLDSHÄRSKARE.

En gång red han från Skåne till Västmanland på tre dagar.
Han var stor hästvän, och några av hans ädlaste springare
finnas ännu förevigade av Ehrenstrahls pensel på Grips-
holm. Där ser man »Brillant>, som Karl fått i present av
Ludvig XIV, och som bar honom i slaget vid Lund, sedan
»Thotten» fått sig en kula för pannan. Där finnas också
bilderna av »Lille Engländarem», »Blå Tigerno», »Pegasus»,
sMonarcha» och »Kortomox, favoriten framför alla andra.

Det var nästan alltid något vilt i Karls skämtsamma påhitt.
Särskilt roligt hade han av att spränga i sporrsträck mot nå-
gon av sina följeslagare, sätta sin fot under hans stigbygel
och lyfta mannen ur sadeln samt med en stöt för magen för-
passa honom från hästryggen. En gång lät han vid en mål-
tid lägga handgranater av papp under bordet och faten för
att med explosionerna roa (!) främmande officerare och sände-
bud, som han bjöd på middag.

I Upplands och Västmanlands skogar jagade Karl björn
och i Stockholmstrakten varg och lo. Ännu funnos nämligen
dylika rovdjur där — ja så sent som 1833 skötos de sista lo-
djuren, två stycken, i nuvarande Humlegården. Nästan
vart år var konungen på orr- eller stjäderhaneleken» i trakten
av Kungsör.

I sina almanackor har konungen samvetsgrant uppteck-
nat sina bedrifter på jaktstråten. Så berättar han t. ex. år
1689: »Den 8 november var jag, min son Karl och prins Fred-
rik uppå jakt i Djurgården och bekommo 10 vargar i stora
Lopkärrsbacken, men tvenne 'sluppo. De hava ihjälrivit 5
djur.o» År 1691 skriver han: »Den 4 januari efter aftonsången
var jag på jakt i Djurgården efter 5 loar, som voro i Valde-
marsön, varav vi bekommo 3. Den 5 voro vi åter där igen
och sökte efter dem mera; då voro de utgångne.s

I Småland och annorstädes jagade konungen älgar, hjortar,
rådjur och vildsvin. Man märker det sanna jakthumöret i
följande lilla dagboksanteckning för den 22 seplember 1690:
»Jag var i Djurgården riden och hörde hjortarne ropa.»

Överhuvudtaget vittna konungens almanacksanteckning-
ar om livligt intresse för djurliv och annat märkligt i naturen.
Han nedskriver t. ex. den 27 juli 1696, att »stalldrängen An-
ders Eek tog med böndernes tillhjälp, som körde hö, en vit
ekorre vid Kungsbarkarö och bragte honom hit till Kungsör
