146 DEN BLYGE YNGLINGEN, SOM BLEV ENVÅLDSHÄRSKARE.

ut som en konung. Han har då en obesvärad uppsyn och ett le-
digt skick, är livlig och frigjord från det tvång, som inomhus
vilar över honom. För övrigt är han vårdad i sin dräkt men
enkel.»

»Konungens styrka ligger i rytteriövningar»,säger Magalotti.
»Han fäktar bra och rider bra, men man anmärker, att han är
skickligast i det slag av ridövningar, vartill mera fordras styr-
ka och kroppskraft än konst och undervisning. För övrigt
är han okunnig i allting. Han kan icke latin, ej heller något
annat språk; endast tyska talar han bra och förstår något litet
franska.

Alla hans intressen äro riktade på kriget, på jakt och skämt.
Därför tycker han om hästar och hundar och dem, som ge-
nom sitt utseende och samspråk och ofta genom sitt skryt
synas honom duktiga, och han finner nöje i att man
skämtar med honom. Hans eget skämt består i knuffar och
närgånget gyckel.

Märker han, att man smickrar honom, så väcker det hans
avsmak, men han märker det icke alltid. Han vill icke, att
man under leken skall giva efter för honom eller vid fäkt-
övningarna visa honom särskild vördnad.

Han förstår mycket väl att leda militäriska övningar så
väl till fots som till häst, att ordna trupperna och uppställa
dem i slagordning. Detta gör han så bra och med sådan le-
dighet, att han förefaller som en gammal fältherre, då man
ser honom i spetsen för sina trupper. Då är han i riktigt sitt
esse.

Konungen är uppfostrad i gudsfruktan, och däri fram-
härdar han. Han är fast i sina beslut, förbehållsam och
sluten, någon gång till den grad, att man icke kan få ett ord
ur hans mun. Han äger stor förmåga att dölja sina tankar
och bevara hemligheter. Aldrig har han spritt ut, vad som
anförtrotts honom.

Han äter mycket men är icke glupsk. Förr spelade han nå-
gon gång; nu gör han det icke mera. I sitt spel föreföll han
snål; han räknade och funderade, men det hände honom ej
att bliva het eller förlora besinningen. Med ett ord: han har
nog sina givna böjelser men inga passioner, som visa sig på
ett mera verksamt sätt. Hans vrede synes vara häftig, men
