KARL XI:S BARNDOM. 149

Som gemål åt den unge konungen hade hans höga anför-
vanter tänkt sig hans kusin, den fagra prinsessan Juliana,
dotter till Karl X:s syster och lantgreven Fredrik av Baden,
som var med i Karl X:s polska krig. Alltsedan dess hade den
unga prinsessan uppfostrats vid svenska hovet. De kungliga
äktenskapsplanerna gingo emellertid helt hastigt om intet
därigenom, att prinsessan »kom i olycka» för en gilt man, den
ståtlige översten Gustav Lillie. En vacker dag år 1672, då
skön Juliana var ute och åkte med änkedrottningen, hände
sig, att hon helt oförmodat råkade föda en son till världen.
Skandalen var alltför uppenbar för att kunna nedtystas, men
de bägge, som hade felsteget på sitt samvete, avlägsnades
från hovet. Lillie blev utan förbarmande landsförvist, men på
sin trogna hustrus »förböner, gråt och knäfalls inför Karl XI
fick han med tiden återvända till Sverige. Då han emellertid
icke blev använd vidare i rikets tjänst, beslöt han pröva
vapenlyckan i främmande land och drog till Ungern att
strida mot »kristenhetens arvfiende». Men länge hade han ej
varit i fält, förrän han, efter vackra mandomsprov, föll i
sjukdom och dog.

Prinsessan Juliana skickades ut på landet att leva obe-
märkt. Som sällskap och hushållerska, »fateburshustruv så-
som det kallades, hade hon en holländsk köpmansänka, fru
Marchand. Nu hade emellertid bemälta fru en son, som då
och då besökte sin moder; och för honom fattade prinsessan
sådant tycke, att hon en vacker dag skänkte honom en liten
Marchand. Det var sju år efter den förra stora skandalen.

Denna gång ordnades saken genom ett giftermål mellan fa-
der och moder, och gemålen gjordes prinsessan mera värdig
genom att upphöjas i friherrligt stånd. Därefter skickades
det äkta paret ur riket. De nygifta slogo ner sina bopålar i
Holland och levde på de medel, som från Sverige anslagits
till deras nödtorftiga underhåll. Men småningom gick det
alldeles ut för dem, och den olyckliga prinsessan Juliana slu-
tade sina dagar i verklig fattigdom.

&
I början av Karls XI:s myndighetstid fick regeringen fortgå

på samma sätt som under hans minderårighet. Statens ange-
lägenheter lät Karl rådsherrarne sköta om, och han tvivlade
