Inför stora välvningar.

njuta av fredens välsignelser, kunde man tillämpa Gustav

Vasas ord om »ett öde och förlamat rike». Öde hade stora
sträckor av landet blivit genom krigets härjningar. Franska
sändebudet ger följande uttryck åt vad han fick se under en
resa från Halmstad genom Småland till Karlshamn på våren
1678: »Man kan icke föreställa sig större elände, än jag sett på
vägen allt ifrån Halmstad, och dock säger man, att det rika
Skåne skall se ännu värre utb Lika nedslående äro hans
intryck från en resa mellan Skåne och huvudstaden två år sena-
re. Penningbristen, som redan före krigen verkat förlamande på
rikets kraft, hade genom dessa ytterligare förvärrats. »Vårt
kammarverk är i själatåget», yttrar betecknande en av kam-
marråden på våren 1679. Från stora sträckor av landet kunde
icke ett öre indrivas i skatt, och kammarkollegiets ledande
män klagade över att de gjorde sin tjänst vunder idkelig träl-
dom och bekymmer, ty icke blott på ämbetsrummet blevo
de plågade av kronans fordringsägare, utan de fingo ej ens i
sina hem, varken bittida eller sent, vara i fred för dem. Till
slut måste ämbetsverket rent ut förklara för konungen, att
såväl kronans tillgångar som dess kredit voro uttömda, och
att kollegiet »visste ingen tillgång».

Men liksom på Gustav Vasas tid funnos även nu rikedo-
mar hos ett stånd mitt i den allmänna fattigdomen. De ofrälse
hade aldrig varit nöjda med vad fjärdepartsräfsten gav. Nu
kunde ej heller konungen vara det.

Under prövningens tunga dagar hade inom honom mognat
ett beslut om en grundligare reduktion. Han hade av Johan
Gyllenstierna styrkts i sin föresats att genom riksdagsbe-

FREDEN var kommen, men på det Sverige, som skulle få
