194 EN KONUNG SOM SAMHÄLLSOMSTÖRTARE.

Och då Hans Wachtmeister erinrade honom om att man
redan fått Kungl. Maj:ts tydliga befallning, och att man där-
för icke kunde »falla Kungl. Maj:t besvärlig vidare», så fram-
kastade Per Sparre en annan möjlighet, nämligen den: »Hans
kungl. Maj:t kan ock vara förleddernr, ett yttrande, som
uppkallade Hans Wachtmeister att fråga: »sVem menen I
hava förlett Hans kungl. Maj:t? Det måsten I bättre uttyda.»

Per Sparre svarade: »Att Hans kungl. Maj:t kunde bliva för-
ledder, det ville han bestå, ty Hans Maj:t vore en människa.»

Efter en både långvarig och het diskussion, varunder Hans
Wachtmeister erinrade ridderskapet och adeln om att man haft
sexempel förr, att ständerne hava dömt emellan konungen
och höge herrar», framställde lantmarskalken saken till av-
görande genom omröstning. Denna tillgick så, att var och
en av de tre klasser, i vilka riddarhuset var indelat, avgav sin
röst efter pluraliteten inom klassen. Första klassen bestod
av grevar och friherrar, den andra av dem, som kunde visa,
att någon av deras förfäder beklätt rådsämbetet. Dessa bägge
klasser bildade tillsammans högadeln. Tredje klassen ut-
gjorde lågadeln.

På lantmarskalkens fråga, »om vi skola följa Kungl. Maj:ts
ordres att förordna visse personer till domare», svarades ja-
kande först å tredje klassens vägnar, sedan, av Hans Wacht-
meister, å andra klassens. Slutligen framfördes första klassens
votum av Per Sparre med dessa smärtefyllda ord: »Vi måste
vara av samma mening.»

Därefter företogs inom adeln, liksom hos de övriga stånden,
val av ledamöter i den nya, dömande kommissionen.

Det första stora beslutet på denna riksdag, beslutet om
förmyndarräfst, hade genomdrivits.

Reduktionen.

Redan följande dag kom riksdagens andra stora fråga
upp. Den gällde en ny reduktion. För att förstå stri-
dens gång måste man känna till de motsatta intressen,
som söndrade den fattiga lågadeln från den rika högadeln.
Vi ha redan märkt dem under debatten om förmyndarräfsten
och hört dem utmynna i hotelser att kasta ut motståndare
genom fönstret. Men det var ganska länge, som det ej varit
