200 EN KONUNG SOM SAMHÄLLSOMSTÖRTARE.

andres, såsom de varigenom riket är försvagat, de måste
tagas igen. De tre ständerne hava vist oss, vad vi hava bort
själve göra.s

Så var det sagt, det avgörande ordet, liksom helt löst och
tillfälligtvis och dock med klar beräkning av både förutsätt-
ningar och verkningar. När adeln ej ville göra ett frivilligt
anbud, måste frågan föras fram på annat sätt, och därvid
byggde konungen och hans män på spänningen mellan inne-
havarne av de stora förläningarna och ägarne av små egendo-
mar.

Från lågadelns sida var man också genast redo att gripa
den utsträckta handen. »Vi veta», yttrade Konrad Gyllen-
stierna, en frände till Johan Gyllenstierna, »att riket sticker
i största nöd och alla tjäna utan lön och några få sitta och
hava hela rikets gods inne.» Och då en talare, tillhörande hög-
adeln, försiktigt och trevande fällde det yttrandet, att man
väl kunde finna andra medel och utvägar, utropade Kristofer
Gyllenstierna, Konrads broder: »Säg fram de medlenl!»

Slutligen förtäljer protokollet: »Sedan klasserne häröver
en tämmelig stund mycket hade sorlat, framsteg överste Örne-
klou, säjandes, att tredje klassens mesta mening var, att de
store länen utan respekt på! någon person, ifrån vad tid det
ock kan vara, måtte komma tillbakas under kronan.»

Landshövding Mårten Reutercrantz tillade: »På denna si-
dan äro ock mesta delen av samme mening, allenast att de
lägga det därtill, att den, som haver 600 daler s. m:t viss ränta
eller därunder, må få den behålla.»

Slutligen yttrade Axel Wachtmeister: »Andre klassen är
av samme mening som den tredje klassen». Men en del pro-
tester hördes.

»Vid detta», fortsätter protokollet, »uppsteg uti första klas-
sen herr Hans Wachtmeister, säjandes: ”Vi, som äro med om
reduktion, låtom oss stiga upp på en sida och gå upp till
konungen!” Varmed han ock steg upp och gick någre steg
framåt golvet.

Översten herr Erik Soop steg ock upp utur andre klassen,
sättandes hatten straxt på och käppen i höjden, ropande: ”Så,
så låtom oss gål

Även i detsamma uppsteg ock rikstygmästaren herr Per

! Undseende för.
