210 EN KONUNG SOM SAMHÄLLSOMSTÖRTARE.

konsten, den hjältemodige Rutger von Ascheberg, som Karl
brukade kalla »min goda och trogna gubbe». Inför honom be-
klagade konungen sig nu över förlusten av sen trogen, redlig
och oegennyttig tjänare. Jag och hela riket ha», skrev hany,» i
honom förlorat en stor man, ty Gud hade begåvat honom med
synnerliga gåvor; oeh min gode och redlige Hans Mörner har
Gud, den allrahögste, också kallat till sig. Gud bevare min
kära Ascheberglh

Fattig gick han bort, den man, som mer än någon annan
arbetat på att skaffa välstånd åt staten. Hans änka erhöll
av konungen några gods på livstid och tvenne nådår »för hennes
.mans oförtrutne, hulde och mycket considerable! tjänstero.

Till efterträdare åt den avlidne utsåg konungen den nitiske
Fabian Wrede. Under hans ledning blev det drygaste ar-
betet undangjort till år 1687. Då upplöstes reduktionskom-
missionen och efterträddes av en ny myndighet, som skulle
avsluta reduktionsverket. Dess ledare var Jakob Gyllen-
borg, som på denna post utvecklade samma outtröttliga
arbetsamhet, men ock samma hårdhet och obeveklighet som
förut inom stora kommissionen.

Väldig var den vinst, kronan skördade av reduktionen.
Den årliga avkastningen av de indragna godsen beräknades
till 2 !/2 millioner daler silvermynt. Men förkrossande drab-
bade den sina offer. Riksamiralen fick både sin fasta egendom
och sitt lösöre utmätta av kronans rättsbetjänter, ja dessa
till och med skrevo upp den sammetsrock med gyllene knap-
par, som den gamle bar på sig. Då kommo tårarna honom i
ögonen, och han sade till sin hustru: »Hittills har jag sörjt för
dig; nu får du underhålla mig — jag har intet mer Öövrigt.»

Magnus Gabriel De la Gardie fick av sina väldiga domäner
behålla blott Venngarns gård i Uppland. I ett brev till Erik
Lindsköld på hösten 1684 klagar han sin hårda lott i följande
ordalag:

»Så sant, som Herren lever, är det mig omöjeligit längre
att uthärda. Fattigdom, smälek och det att jag ingenstädes
kan erhålla mig rätt äro svårare anstötar, än att mänskelige
krafter hinna däremot att uthärda. Sådant tillstånd driver
mig nu härifrån,” men till vad ort, det må Gud veta.

! Ansenliga, betydande. — ? Från Stockholm.
