242 ENVÅLDSKONUNGEN I ARBETE.

Hans almanackor äro fyllda av anteckningar om hur han
for omkring i landet och mönstrade regemente efter regemen-
te. Det ena kompaniet efter det andra tog konungen hand
om, och allt emellanåt heter det, att »han hade hela regementet
tillhopa och exercerade dem hela dagem, eller: »Kungl. Maj:t
hade sex kompanier av gardet om morgonen på Djurgården
och drillade dems, eller: »Hennes kungl. Maj:t änkedrottningen
jämte H. k. H. prinsen och prinsessorna voro och sågo på,
huru Kungl. Maj:t drillade Södermanlands regemente till
fot>.

I dagboksanteckningar, förda av dåvarande musketeraren
vid Livgardet, sedermera kapten Spåre, se vi konungen i
augusti 1684 i färd med att »mönstra sitt livgarde uppå
Ålkistängem. Han lät soldaterna skjuta till måls, och »den
som råkade fläcken, han fick en dukat».

Det ligger en beundransvärd pliktkänsla i denna oförtrutna
förberedelse för ofredens dagar från en konung, som ingenting
högre önskade än freden, och som nästan aldrig försummade
att i sin almanacka på årets sista dag nedskriva en tacksä-
gelse till den Högste, »som haver oss i fred och rolighet låtit
leva detta framledne årets.

Ve de rusthållare, som kommo med slarvigt utrustade
hästar till de årliga mönstringarnal Dem kunde det hända,
att Hans Maj:t med egen hand skar sönder remtyg
och sadlar, som befunnos bristfälliga eller illa gjorda. Och
kom han på någon avdelning med okunnighet i handgreppen,
var han icke nådig. Chefen för Jönköpings regemente till
fots fick sig t. ex. följande ampra skrivelse tillställd den
30 juli 1692: »Vid exercerandet av Edert anförtrodda rege-
mente have Vi med särdeles missnöje förnummit, hurusom
icke allenast de gemene uti deras handgrepp och excercitier
mycket illa äro övade och underviste utan ock största delen
av Edra officerare däruti så okunnige befunne, att Vi om
dem de tankar måtte fatta, att antingen de själva intet
sine excercitier lärt eller också dem så förgätit hava, att
de sig dem intet mera kunna påminna och därigenom allt-
så alldeles utur övningen komma.» I anledning därav hade
konungen nu befallt två majorer av ett annat regemente
att »för sig taga» regementets officerare och undervisa dem
i handgreppen enligt exercisreglementet. Sedan skulle offi-
