FÖRSVARSVÄSENDET NYDANAS. 245

Karlskrona och svenska flottan.

Med sjöförsvaret måste Karl XI nästan börja på nytt.
Det senaste kriget hade visat Stockholms olämplighet
som huvudstation för flottan. Där brukade denna ligga
instängd av is till långt fram på våren, och när skärgården
äntligen blivit isfri, gick det åt en dryg tid att taga sig
ut genom dess långa och slingrande farleder, där nästan
alla vindar behövde anlitas. Under tiden kunde fienden ha
hunnit göra mycken skada på Sveriges södra kuster och dess
tyska besittningar, dit vägen från Stockholm var dryg. Och
när svenska flottan väl hunnit dit, kunde det hända, att pro-
vianten var förbrukad. Kännbar var under sådana förhål-
landen saknaden av en säker hamn i dessa trakter, där för-
råden skulle kunnat förnyas. En sådan fann man nu i Ble-
kings skärgård, där Johan Gyllenstierna vid Trotsö utsett
en tjänlig plats för en flottstation.

Franska sändebudet, som på nyåret 1679 varit Gyllenstierna
följaktig dit, skriver om denna hamn: »Vi hava sett en bassin,
skyddad av en lång och smal ö i form av en halvmåne, som
lämnar tvenne inlopp vid alla vindar. Hamnen kan rymma
ett oräkneligt antal skepp i full säkerhet med tillräckligt djup
och utom kanonhåll från varje land, där fienden kan fatta
posto.»

I november 1679 reste Karl själv till platsen och god-
kände förslaget att vid Trotsö anlägga en örlogshamn.
Konungen vände sig till öns ägare, bonden Vittus Andersson,
med orden: »Vi vilje bygga en stad på din ö och seder-
mera ditlägga Vår örlogsflotta.» — »Det har jag icke givit
lov tillbb, var bondens svar. »Men jag skall köpa ön av
digs, genmälte konungen. »Jag ämnar icke sälja min ö,
kom Vittus Anderssons svar. Till slut blev konungen ond
och utbrast: »Ditt sturska och gensträviga väsende kan
kosta ditt huvud.» — »Mitt huvud går icke så lätt att taga»,
svarade Vittus.

Kort därefter blev han emellertid insatt på Karlshamns
fästning. Enligt sägnen skall man ha tagit som anledning,
att han genom falska fyreldar vållat skeppsbrott eller,
såsom det på kustbornas språk hette den tiden, »tänt offer-
eldar, på det hans strand måtte välsignas med skeppsvrak».
