252 ENVÅLDSKONUNGEN I ARBETE.

bästas förkovring» sörja för »att den förmodeliga rikedom,
som uti ödemarkerne av storfurstendömet Finland samt de
övrige Våre norrländer än förborgad är, fram uti dagsljuset
komma måtte»; och till den ändan beviljades följande förmå-
ner åt dem, som där ville bearbeta malmfyndigheter.

Först och främst skulle de åtnjuta skattefrihet under tio,
tjugo eller trettio år, ja för gruvor, som upptoges »å mycket
svåre och olägne orter,, på ändå längre tid. Bruksfolket skulle
vara frikallat från utskrivning.

Den, som i Norrland eller Finland funne något malmstreck
men själv ej ägde pengar att sätta i gång gruvdrift, borde
uppenbara saken för »kronans bergmästare i Norrland» eller
»kronans proberekammarer, så skulle han »för sin godvillig-
het först en ansenlig föräring uti sölver eller penningar be-
komma»; och visade sig gruvan givande, »så att därigenom
Oss och kronan någon fördel tillväxers, som det heter, så kunde
han räkna på ytterligare förmåner, såsom »någon särdeles
benådning» i pengar.

Var det en lagskriven knekt, som upptäckt malmstrecket,
så skulle han först och främst hugnas med »en god föräring i
penningar för sitt omak», och, hette det vidare, om malm-
strecket »en god förhoppning till ett gott och stadigt silver-
eller kopparbergverk om sig giver, vilje Vi honom från knekte-
tjänsten alldeles befria».

Naturligtvis var regeringen angelägen om att ordna »till-
förslen ifrån landet upp till desse avlägsne orter och att bru-
ken med allehanda tarveliga! varor försörjas, som äro alle-
handa slags spannemål, så ock salt tunnetals, allehanda slags
fisk, tunne-, halvtunne- och fjärdingetals, smör, talg, kött,
fläsk, humla, torr fisk, lin, hampa lispundetals, lärft och vall-
mar alentals samt oxar, kor, får, getter med flere sådane till
bergsfolks tärande och nötande tjänlige varors. För att denna
tillförsel skulle oså mycket villigare fortsättas», befriades alla,
som förde dit förnödenheter, från lilla tullen.

För bergsbruket och järnförädlingen inom Norrland ha 1673
års privilegier haft en rentav epokgörande betydelse. Från-
sett Gästriklands bergslag, som leder sina anor från medel-

! Behövliga.
