EN TID AV NYTT UPPSVING FÖR VÅRT NÄRINGSLIV. 261

ännu erinra om platsen för denna anläggning. I Malmö fick
man vid samma tid ett tredje, vilket närmast var avsett för
tillverkning av fönsterglas och buteljer. Mot slutet av Karl XI:s
regering var produktionen av dessa båda slags artiklar
tillräcklig för landets behov.

Andra närilngsgrenar.

Som bevis på hur långt regeringens omsorger om närings-
livet sträckte sig kan anföras, att Martin Klinckow, se-
dermera adlad till Klinckowström, tillsammans med bo-
lagsmän i Stralsund år 1674 fick privilegium på skeppsfart
till Grönland, där han ämnade idka valfångst. De laddningar
av tran och valfiskben, som fartygen kunde komma att hem-
föra, skulle åtnjuta sådana lindringar i tull, att import av
dylika varor från andra länder omöjliggjordes.

Liibeckaren Bruninck, som erbjöd sig att utrusta två eller
flere fartyg för Grönlandsfärd, erhöll år 1681 privilegium på
att anlägga ett trankokeri vid Karlskrona. Han skulle där
få fri tomtplats på en holme, hugnas med frihet från kontri-
butioner och andra pålagor samt med 15 års tullfrihet för
både råvaror och produkter.

Bland annat, som blev föremål för »rikshushållarens»
omtanke, var pärlfisket. Olof Broman! berättar, att vid slutet
av 1600-talet kunde »soldater och andra personer fulla
näven samla av Hälsingepärlor, stora som allra största vit-
ärter, för en lumpen penning?.

År 1691 utfärdades följande »Kongl. Maj:ts plakat och
förordning angående pärle-fiskerierne uti Dess riken:

Vi Karl, med Guds nåde, etc. göre veterligit, att Vi äre
komne uti erfarenhet, huruledes på åtskillige orter i Vårt
rike en myckenhet av strömmar och insjöar finnes, varest ym-
nige pärlemusslor sig märka låta, utav vilka, när de rätteligen
hanteras, icke liten båtnad och förkovring för Oss och landet
kan stå att förmoda.» Dessa Guds gåvor hade emellertid av
svenskarne blivit hanterade med »vårdslöshet och egennyttig-

! Se sid. 65.
