266 ENVÅLDSKONUNGEN I ARBETE.

dant, som ofta tillförene av Eder skett är, härflyta av Eder
egennyttighet, varigenom I änteligen lären tvinga Oss därtill
att Vi måtte sätta en sådan kapson på Eder, som kan vara
stark nog att styra Eder på rätta vägen, så framt något för-
nuft finnes i Eder, därom Vi så mycket större orsak hava
att tvivla, eftersom reglementet och förklaringen för alla
andra våra undersåtar äro så klara.»

Följande skrivelse till landshövdingen över Örebro län
från år 1683 säger också mycket: »Eftersom fogden vid Kungs-
ör har sänt Vår reseskrinda och intet givit penningar åt dem,
som henne framförde, utan han tagit friskjuts, ty befalle Vi
Eder nådeligen, att I förehållen bemälte fogde detta sitt ofog
och förmanen honom, att han en annan gång intet ger någon
tillfälle att betjäna sig av friskjuts utan Vår nådige befall-
ning.>
Litteratur: Jop. Ax. Almquist, Graningeverken, historisk skild-

ring.

En ny »bondekung>.

tillsammans med. När han trädde in i bondens stuga

och smakade på filbunken och språkade med far och mor
om skörden, då vann han folkets hjärtan. Men adeln gav
honom samma öknamn, som Karl IX fått. Karl XI tyckte
om att själv färdas omkring för att se, huru folket hade det.
Han brukade då komma ridande i en grå kappa. Många
sägner finnas från »Gråkappans» färder.

En gång kom han till en plats, just som kronofogden höll
på med uppbörd av skatterna i tingshuset. Ingen observerade
den oansenlige främlingen i grå kappa, som satte sig bland
menigheten nära fogden. Karl lade nu märke till att krono-
fogden tog mer av bönderna, än han i skattelängderna an-
tecknade. När uppbördsstämman var slut, steg främlingen
fram och lade handen på penningskrinet, sägande: »Det här
tager jag i mitt förvar, och du skall göra redo för ditt fögderi.»
Förgrymmad över den okändes närgångenhet, röt fogden:
sJag råder här, och ingen vågar sig att röra vid detta skrin.»

3 LLMOGEN var den samhällsklass, som Karl bäst trivdes
